Aftonbladet – 28 april 1866, sida 2

Åh, klockan är bara tolf, sade mrs Gibson, Soch då man äter så sent middag... Det var ej derföre, det var den der taktlösa hertiginnans skull. Strax efter middagen begaf hon sig upp på sitt rum med lady Alice, och dröjde der så länge att vi trodde att hon gjorde en lysande toilett — som hon också borde ha gjort, och klockan half elfva, då mamma skickade upp för att säga till att vagnarne voro framme, begärde hertiginnan en kopp buljong, och sedan hon fått den, kom hon ned, klädd så der, å Venfant. Mamma är så ond på henne och några af de andra äro onda för det vi komma så sent, under det att två eller tre af dem tyckte att vi icke alls borde farit. Pappa är den enda, som icke låter detta det ringaste bekomma sig. Lady Harriet vände sig derpå till Molly. Har ni dansat mycket, miss Gibson? sade hon. Ja; ja icke hvarje dans, men nästan så.4 Detta var en ganska obetydlig fråga, men mrs Gibson kunde; ej fördraga att lady Har riet talade-vid Moliy; det var henne out härdligt och bragte henne genast i dålig! lynne. Men hon ville icke för allt i verl. len låta lady Harriet förstå detia; hon smålog derföre lika ljuit som alltid, men lyckades att förekomma hvarje vidare samtal mellan båda, genom att taga plats mellan dem, då lady Harriet satte sig på Cyntias plats och bad de andra båda damerna också sitta ned, ty så länge den nådiga fröken ej dertijl gifvit sin tillåtelse, måste de naturligtvis stå. Jag vill icke gå tillbaka till det der sällskapet, jag är förtviflad öfver democh dessutom fick jag ju kuappt se er häromdagen, Clare, och nu vill jag sitta här och sqvallra litet med er, sade hon, satte sig ned och