Aftonbladet – 28 april 1866, sida 2

armen ett fetlagdt medelålders fruntimmer, klädd nästan som en ung flicka, i en blommig batistklädning och med naturliga blommor i håret. Skulle det vara hertiginnan? Ja, det måste vara hon. Men kunde det vara hon? En hertiginna utan diamanter och i en klädning som slagtar Hudsons dotter kunde burit! Var det verligen hertiginnan? Jo, det var hon, hvilket mrs Gibson försäkrade alla, som vände sig till henne, för att få sina gissningar bekräftade. Efter hertiginnan kom lady Cumnor, klädd i svart sammet och med ett hotande moln öfver pannan, och efter henne fröken Harriet och åtskiliga andra fröknar, hvaribland en i en toilett så lik hertiginnans, att man kunde trott henne vara dennas syster, snarare än hennes dotter. Der var också lord Hollingford, hvarken vacker eller elegant, men doc en fullkomlig gentleman i sitt sätt att vara. Ett balft dussin yngre herrar, lord Albert Monson, kapten James och andra af samma stånd och ålder kommo sist och sågo sig Ene med kritiska miner och blickar. Detta länge vöntede sällskap fotog de för detsamma afsedda platserna, som det syntes alldeles Jikgiltiga för det afbrott deras inträde förorsakade; de dansande drogo sig åt sidan, och då musiken åter spelade upp fortsattes icke dansen af hälften af de dansande paren. Lady Harriet, som i motsats till miss Pipes, ej mera fruktade för att gå öfver golfvet än om alla, som säge henne, hade varit lika så många kålhufvuden, hade snart upptäckt mrs Gibson och gick direkte fram till henne. Ändtligen äro vi nu här! Hur står det till, kära Clare? Kors, lilia vän (till Molly), hvad ni är väl klädd och ser bra ut! År det icke skam att komma så sent som vi?