Aftonbladet – 27 april 1866, sida 7

fruntimmer låg på en soffa, och lemnand alla dörrarne öppna efter sig, styrde ha; kosan in i sängkammaren der kammarherr R—g och hans fru lågo. Der tillgrep haj tre guldur och kammarherrens plånbok, son förvarades i bans på en stol liggande rock Stolen stod invid sängen och i plånboke; fanns 800 rdr. Under det denna operatio; verkställdes i mörkret upptändes ljus i de utanför belägna rummet och en fruntimmers röst hördes ropa: Hennes nåd! Henne nåd !? och då Anderseon nu flydde igenon samma rum ropades vidare: ?Herre Jesus el karl!? Andersson hoppade utgenom salsfön stret bredvid hvilket han ställt siva stöflor påtog de vyförvärfvade som voro af bättr beskaftenhet och begaf sig derefter gansk: lugnt ned i allen, der han stående bakon ett träd, åsåg huru ljusen tändes och folke kom i rörelse. Vi göra bär ett uppehåll för att påpekt några af de egenskaper som denne djerfvt brottsling i så hög grad besatt, och förutar hvilka hans stölder väl icke annars hade kunnat lyckas Han egde först och främs en starkt utbildad förmåga att se i mörker? hvarigenom han kunde undvika att begagns ljus, der sådant lätteligen kunnst röja ho vom; dernäst en lika fin hörsel, ty annar skulle han ej i mörkret kunnat få reda på alla dessa ur som han tillegnade sig; vidare en utmärkt lätt hand, ty det är klart at känseln i förening med hörseln vägledde ho nom, alltid utan att åstadkomma något bul ler, och slutligen ett utomordentligt mod och lugn förenade med stor skarpsinnighet Att äfven lyckan gynnade honom är up penbart; men han försummade ejheller de försigtighetsmått som han kunde vidtaga fö att ej bli gripen. Så snart det i Småland blef bekant, att Andersson lyckats rymmes från Malmö, uppstod stor förskräckelse : nämnde provins, och oron ökades till följd af de djerfva stölder som snart derefter be. gingos, för hvilka han genast misstänktes, hvarföre ock länsstyrelsen i Wexiö utsatte ett särskildt pris för hans gripande. Men han iakttog alltid att så snart en stöld blifvit begången, genast med den yttersta skynd: samhet, understödd af sin stora fysiska styrka, begifva sig längre bort, att vandra om nätterna och hvila i skogarne om daen. Men då han begått den sistomförmälda stölden ansåg han sig ha samlat ett tillräckligt kapital för utförande af den plan, som han länge öfvertänkt — den att resa till Amerika, för ett der börja ett bättre lif. Dertöre ilade han samma natt som stölden blifvit begången på Ribbingshof ned åt Småand, trots de faror som just der hotade honom, och ankom efter flera dygns ansträngning till sin gamle vän Iwar 1 Alsheda, der han till ytterlighet uttröttad fick hvila upp g några dagar och komplettera sin garderob. Vid afskedet från den kristligt sinnade vännen mottog denne som ett kärt minne i Andersson de på Ribbingshof stulna sulduren, men Andersson behö!l sjelf en vid det ena uret hängande slät guldring ör eget bruk. Några mil vandrade han, edan begagnade hau skjuts. På Traheryds rästgifvaregård köpte han för 3 rdr af en nandelsdräng ett för snickaren Fredrik Ström itfärdat pass, entog detta namn, och in(räffade lyckligen i Helsingborg under veckan före jul, samt afgick med en färjbåt till Helsingör och vidare med postdiligens till Köpenhamn. Der uppvisades passet i polisen, som påtecknade det för vidare afresa till Korsör, ty Anderssons afsigt var att öfver Hamburg resa till Amerika. Utsigterna härföre mörknade dock, enär den ovanligt stränga vintern hade hämmat sjöfarten. Han hyrde derföre in sig hos en handtverkare i Köpenhamn, hos hvilken ban deponerade 20 riksbankdaler. Förgäfves sökte han nu arbetsförtjenst, men lefde stilla och indraget, ständigt lifvad af hoppet att i nya verlden gå ljusare öden till mötes. I början af Februari månad 1861 ogjorde han bekantskap med en af Köpenhamns Hetärer. Men en afton, då han kom hem, fann han sig beröfvad den plånbok, i hvilken omkring 900 rår förvarats. Hans skatt var bortstulen! Polisen vågade han ej anlita, ty för den hyste hen stor fruktan. Han befarade att sjelf kunna bli komrometterad, han tänkte på närheten till Malmö citadell, och han måste derföre qväfva sin förtviflan, sitt raseri. Hos värden innestod blott några riksdaler, i portemonäen hade han ej mer än 11 rdr — och i Köpenhenhamn vågade han ej försöka sitt amla yrke, ty polsens vaksamhet kände an. et fanns alltså för honom ingen annan utväg än att, sedan passet åter pålecknats, begifva sig öfver till Helsingborg, fastän hvarje ögonblick i fara att bli gripen. Han vandrade nu uppåt Småland; men der hade alla numera bättre förvarat sina pevgar och dyrbarheter. De inbrott han der gjorde beredde honom blott födoämnen, men ingen reskassa. Lyckan hade öfvergifvit honom.? I trakten af Traheryd ötverfölls han af ett svårt yrväder, som tvang honom att hålla sig stilla ett par daoar i skogen. Hans afsigt var att äter besöka den kristligt sinnade Iwar i Aisheda, dit har destomera längtade som den stränga kölden svårt angrep honom. Men äfven denna förhoppning blef gäckad. Modet es or NESSER ANNE sken skaka hand med åtskilliova af dina ka