Aftonbladet – 27 april 1866, sida 6

jag har bara burit den en gång förut, och jag kan ej ens få se på den när jag vill. Jag hade väl ej haft den nu helier, men Sally sade att det var bara en passande höflighet mot hertiginnan af Menteith, som skulle komma hit, klädd i alla sina diamanter, om vi också toge fram våra bästa nipper. Åh, är det möjligt! Kommer hertiginnan verkligen hit? Jag har aldrig förr sett någon hertuginna. Och miss Piper rätade på sig och sträckte på halsen, fast besluten att iakttaga en passande hållniug?, som hon för trettio år sedan fått lära i pensionen, för att värdigt uppträda inför ?hennes höghet. Men emellanät glömde hon sin värdighet för att hviska till miss Phebe: Se, se! der är vår mr Cholmley, borgmästaren (den förnämste i Coreham), och der är mrs Cholmley i röd sidensarsklädning, och mr Harry och mr George äro hemma från Oxford, ser jag, och der är den lilla söta miss Sophy! Jag skulle så gerna vilja gå bort och tala med dem, men det är så obehagligt att gå genom hela denna stora salen allena och utan någon kavaljer. Och der är Coxe, slagtaren och hans hustru! Kors, jag tror hela Coreham är här! Och huru mrs Coxe kan ha råd att ha en sådan klädning begriper jag verkligen icke, ty jag vet att min bror hade svårt att få penninar för de sista fåren Coxe köpte af honom. I detta ögonblick spelade orkestern upp till en kontradans, och herrar och damer skyndade att intaga sina platser. Mrs Gibson var inom sig litet förtretad att Cyntia skulle dansa denna första dans, i hvilken nga andra deltagare funnos än de punktiga plebejerna i Hollingford, som, då en bal skulle börja klockan åtta, ej kunde tänka sig möjligheten af att försumma en minut vt den tid man anslagit åt nöjet. Hon medlelade några af sina känslor åt Molly, som satt bredvid henne, längtande efter att få lansa och slog tak en till den lifliga dansnusiken med spetsen af den täckaste lilla ot man ville se.