Aftonbladet – 27 april 1866, sida 2

STOCKHOLM den 37 April Telegrafen bragte i går afton straxt efter det vår tidning blifvit lagd i pressen tvenne glädjande underrättelser från Norge. Man erfor nemligen först, att Storthinget i tisdags med stor majoritet förkastat förslaget om riksståthållarskapets upphäfvande. Detta beslut är visserligen i och för sig sjelf föga vigtigt, då det i sjelfva verket är af ringa betydelse i praktiskt hänseende, huruvida den mycket omtalade bestämmelsen om ståthållarebefattningen qvarstår i den norska grundlagen eller icke. Men detta beslut har dock, med afseende på de strider och söndringar, hvartill denna fråga för några år sedan gaf anledning, sin stora politiska märklighet. Det vittnar derom, att flertalet af det norska BStorthingets ledamöter uti de unionella angelägenheterna lifvas af en i hög grad moderat och unionsvänlig anda, som leder dem till att sorgfälligt undvika allt, som kan innebära frön till missförstånd och misshälligheter. Det är utan tvifvel ur denna synpunkt och icke till öljd af förändrade åsigter i sjelfva saken som de nu förkastat det af enskild motionär framställda förslaget. Den andra underrättelsen är den, att Storthinget beviljat anslaget till en ordinarie unviversitetslärare i nordisk litteratur, oaktadt gagekomitn ånyo hade afstyrkt ett sådant anslag. Härigenom bar Storthinget åter gifvit ett vittnesbörd, till de många som man förr erhållit, derom, att den demokratieka norska folkrepresentationen icke är likgiltig för de andliga intressena, liksom man äfven häri kan finna en tendens att med välvilja omfatta och utveckla bildningens nationella elementer och befästa de andliga föreningsbanden mellan brödrafolken — någonting som våra ständer böra lägga märke till och icke lemua utan efterföljd.