Aftonbladet – 26 april 1866, sida 2

ITOCKHOLFM der 26 April Genom en votering, som utföll med 140 öster mot 133, afslog ridderskapet och adela går afton den beryktade slutstrof i bevillningsutskottets betänkande, genom hvilken ! utskottet ville, under åberopande af 57, 60 och 61 S regeringsformen, uttrycka den åsigt, att K. M:t icke eger någon pröfningsrätt med afseende å den af ständerna beslutna tulltaxa. Då borgaresiåndet förut fattat enahanda beslut, men presteoch : bondeståndet bifallit utskottets förslag, lärer äl frågan om denna s. k. ?kläm? nu vara rfallen, ehuruväl det icgalunda är osannolikt, alt tvisten i en eller annan form ånyo dyker upp, då expeditionsutskottet-en gång inkommer med sitt förslag till underdånig skrifvelse i ämnet. Det är således ingalunda visst, alt man ej kan få nöjet höra ännu em gång återupprepas dessa samma argumenter, som man haft så förträffli t tillfälle att lära sig utantill, icke blott under den nu slutade långvariga debatten om tulltaxan, utan äfven under de icke mindre vidlyftiga förhanvdlingarne om franska traktaten och om dechargebetänkandet. Det är en ganska egendomlig företeelse, att i denna strid, som, åtminstone till det yttre skenet, varit en strid mellan folkmakt och konungamakt, det förnämligast varit den frisinnade delen afrepresentauionen och pressen, som försvarat det k. prerogativet, medan det tillämnade ingreppet i detsamma varit understödt af de konservativa, och bland dem af män, hvilka, såsom grefve Henning Hamilton, vid andra tillfällen talat så högt om konungamaktens helgd och om vigten af en stark konungamakt. Fenomenet fär dock sin förklaring, då man vid närmare påseende kommer underfund med, att det här ifrågavarande k. prerogativet är af den beskaffenhet, att det väl kan begagnas emot representationens önskningar, men aldrig emot folkets intressen. Genom dess användande kunna endast fördelar tillskyndas folket, men aldrig några bördor påläg2as detsamma. De omordade vådorna för folkets sjelfbeskattningsrätt ha heller icke varit annat än en fras, med hvilken man sökt bemantla de egennyttiga afsigterna att åt sig vindicera rättigheten att beskatia den ena medborgareklassen till förmån för den andra, utan att konungamakten skulle ega nägot veto för att skydda dem, hvilkas rätt derigenom kunde komma att väåldföras eller kränkas. Dessa egennyttiga sträfvanden ha vid denna riksdag funnit villiga bundsförvandter inom ett regeringsfiendtligt konservativt parti, som icke velat lemna oförsökt ett tillfälle att möjligen få, om icke störta, åtminstone pricka? en regering, hvars afgjordt liberala tendens utgör för detta parti en styggelse. Denna allians förklarar majoriteten I presteståndet och den betydande minoriteten på riddarhuset, medan det bedröfliga fenomenet, att bondeståndet i denna fräga gått i presternas kölvatten, väl får tillskrifvas ensamt den omständigheten, att omsorgen om det egna intresset förledt den icke synnerligen betydliga majoriteten att förbise frågans verkliga betydelse och de syften, som man bidrog att främja. Till. mera anmärkningsvärda drag i gårdagens öfverläggning torde få räknas jusutiestatsministerns yttrande, att han med sitt försvar för regeringens rätt att nedsätta tul lar ej ville säga, att denna skulle komma att tillämpas i afseende på den nu under ständernas pröfning varande tulltaxa. Om ständerna, tillade h. exc., nu ånyo yrka en ätergång i det hittillsföljda -systemet med afseende å tullsatser på landtmannaprodukter, så blir ställaingen canska svår för regeringen, som å ena sidan är öfvertygad om de skadliga verkningarne af en sådan åtgärd, medan å den andra sidan dess vidtagande bjudes af aktning för representationen, hvilken ej minskas, då representationens framställningar hållas inom ostridigt lagliga gränsor. Alven frih. af Ugglas berörde i sitt yttrande möjligheten af det omtvistade kongl. prerogativets tillämpning med afseende å tullsatser, som ständerna vid denna riksdag möjligen kunna komma att åsätta landtmannavaror, anseende talaren att mycken tvekan måste i detta fall hos regeringen uppstå, och att det måhända vore klokt att i detta fall gifva vika för ständernas önskningar, såvida klämmen förkastades; men deremot trodde friherren att antagandet af densamma gjorde det rent af till en pligt för regeringen, för konungamaktens skull, att stryka bort möjligen blifvande tullsatser å lifsförnödenheter, emedan hon eljest skulle anses ha godkänt åsigten, att regeringen ej egde rätt att nedsätta tullar. I samtliga riksstånden pågår för närvarande behandlingen af åttonde hufvudtiteln. Vi hänvisa med afseende å de särskilda ståndens beslut till referaterna under. riksdagsafdelningen. Sedan betänkandet blifvit i sin helh t genomgånget skola vi lemna en sammanfattad redogörelse om hvad som i AR mr L hvarje särskild punkt blifvit ständernas beslut. Beväringsbetänkandet. Sammansatta lagoch ekonomiutskottets betänkande med anledning af K. M:ts proposition angående förindring i grunderna för beväringsinrättningen samt om bildande af en landtstorm, incom i går på ståndens bord. Utskottet föreslår deri ständerna att I akrilvelsa 4till KK