Aftonbladet – 25 april 1866, sida 3

TEKNISKT. I Aftonbladet n:r 87 för den 17 innevarande månad förekommer en artikel med öfverskrift: Huru svenska sjöfarten främjas?. Den angår från vårt största messingsbruk levererad så kallad gul metall? för skeppsförhydning. Alldenstund den i artikeln och de vid densamma fogade intyg uttryckta missbelåtenhet med den levererade varan lätt kan föranleda den tanka, att antingen måtte svenska kopparn vara för sådan tillverkning oanvändbar, eller ock samma tillverkning iner ät lofligt vanvårdad; har undertecknad funnit sig uppmanad förklara, att intetdera af dessa alternatif behöfva förutsättas; men ock att på samma gång uttrycka den förhoppning, att detta obehagliga enstaka exempel skall leda till en högst behöflig förändring i den allmännast brukade tillverkningsmetoden för messing, hvaraf den gula eller muntzmetallen kan anses vara blott en variation, åstadkommen medelst de olika proportioner, hvaruti de båda metallerna zink och koppar hos dessa legeringar ingå. Då en fullständigare utredning af ämnet icke egentligen lämpar sig för en tidningsartikel, torde få anses för ändamålet tillräckligt att hänvisa dem, som af ämnet kunna intresseras, till pag. 91 o. f. uti 3:e häftet af de på hr L. J. Hiertas förlag år 1864 utgifna Metallurgiska anteckningar, der jag sökt utreda och förklara orsaken, hvarföre messingsbruken i allmänhet och således äfven de i öfrigt väl ordnade, måste vara allt emellanåt blottställda för klagomål öfver fabrikatet, som, oaktadt all vid sjelfva tillverkningen använd omsorg, kan blifva opålitligt, så länge man bibehåller den gamla ännu, med undantag för England, allmännast brukliga meoden att använda garkopparn, sådan den i hanleln hittills förekommit, och icke före sammansmältningen med zinken, medelst s. k. smidessarning, befria metallen från dess alltid befintiga mekaniska inblandning af kopparns oxider och hufvudsakligen dess oxidul, helst det är lenna för den metalliska kopparns smidighet kadliga inblandning, som ensamt och enklast örklarar den skörhet hos förhydningsplåten, varaf anledningen till klagomålen synes hufvudakligen hemtad. Stockholm den 20 April 1866. B. G. Bredberg. Ledamot af K. Vetenskapsakademien.