Aftonbladet – 25 april 1866, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. En rättegång af historiskt intresse för all mänheten förekommer i dessa dagar vid öfver rätten i London. Kärandeanspråket är väckt a en mor och hennes son, hvilka för närvarand lefva i den fullkomligaste obemärkthet, men son åsyfta den äran att bli erkända såsom medlem mar af Englands kungliga familj. Kuriösa om ständigheter, hörande till konung Georg III:s oct hans närmaste anförvandtersenskilda lit, komm: ofelbart att uppdagas genom de aktstycken och vittnesmål, som ega sammanhang meddenna rättegång; ty mrs Ryves påstår sig härstamma från dottren af Georg III:s fjerde bror, prins Henry Frederic, hertig af Cumberland, som hade ingått ett hemligt giftermål med Olivia Wilmot, laglig dotter af en protestantisk prest i Warwickhire och af en polsk Prinsessa. Detta giftermål må nu kunna bevisas eller dT så mycket är åtminstone säkert, att den allmänna rösten en gång förklarat sig angående dess verklighet och att dottern som föddes af denna förening blifvit offentligt erkänd. Kort tid derefter komprometterade prinsen svårligen fra Hurton, syster till öfverste Suttrell, hvilken genom hofvets inflytande blef utnämnd till refresentant för att intaga platsen efter den ryktare folkledaren Wilkes. Prinsen gifte sig sedermera med fru Hurton, och som denna handling af tvegifte skedde nästan samtidigt med erkännandet af, den. af-det första äktenskapet födda dottern, var man nödsakad att vidtaga åtgärder för att nedtysta skandalen. Konungen ville icke mer mottaga sin bror vid hofvet. Prinsen, som ej hade lust att afstå från fru Hurton, vårdslösade grymt sin första hustru, hvilken snart afled i Frankrike, och lät uppfostra sin dotteri okunnighet om hennes börd. Man antog då det faktiska af giftermålet med fru Hurton, hvilken blef erkänd såsom hertigens af Cumberland enda maka. De egde icke några barn. Det synes som om talrika skrifvelser blifvit vexlade mellan konungen och prinsen med afseende på dessa båda förbindelser, och flera dokumenter angående äktheten af prinsens dotter med hans hustru, född Oliva Wilmot, äro undertecknade af ministrar och andra höga personligheter som vittnen. Denna sak har redan varit föremål för domstols behandling; år 1864 erhöll mrs Ryves, då 64 år gammal, ett utslag, som bekräftade hennes fars giftermål med det fruntimmer, om hvilket vi härofvan talat, såsom född af prinsens första äktenskap, och ändamålet med den nu pågående rättegången är att ådagalägga mrs Ryves rätt till titeln af prinsessa af Cumberland och giltigheten af hennes sons anspråk på hertigdömet Cumberlands ärebetygelser och värdigheter. — Warrens blanksmörja, Då den store blanksmörjsfabrikanten skickade sin agent från London till Egypten, för att skrifya med stora bokstäfver på pyramiderna, vid Ghiza: Köp Warrens blanksmörja, 30, Strand, London?, skedde detta ick för att purra de resande på Nilen. Hans blanksmörja var verkligen en yppeflig vara; han ville blott taga fasta på sin publik genom detta annönseringssystem. De jofelska resande, som färdades genom nämnda del af Egypten, blefvo i sjelfva verket förargade öfver denna profanation, och de skaofvo till Times (hvarje engelsman, som är missnöjd, skrifver eller hotar att skrifva till Times) för att anklaga barbaren, som hade på detta sätt vanställt dessa gamla pyramider. imes offent!iggjorde brefven, och bifogade dem flera af dessa ljunzande artiklar, 1 hvilka Warren, 30, Strand, blanksmörjsfabrikanten, framställdes såsom. en menniska utan den minsta vördnad för faraonerna. Dessa harmfulla artiklar blefvo reproducerade af landsortstidningarne, och snart fylldes spalterna i alla blad i Storbritannien med denna avis, upprepad under alla former: Försök Warrens blanksmörja, 30, Strand, London.? Allmänhetens nyfikenhet väcktes, och man försökte blanksmörjan; den befanns i sjelfva verket vara af en utmärkt beskaffenhet, och erhöll snart hela den framgång som den förtjente. Warren har aldrig upphört att lyckönska sig öfver den idt, som han hade haft att inskrifva sin adress på de stora pyramiderna. — Engelska nationalgalleriet har under tilen från Juni 1860 till Februari 1866 anskaffat aflor för ett samladt belopp af 47,100 sterl. Dess årliga utgifter ha dessutom varit omkring 5600 om året.