Aftonbladet – 25 april 1866, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. Efter offentliggörandet af hr Bismarcks svaredepesch af den 15 hette det både i Wien och Dresden att den öppnade åtminstone en utväg till öfverenskommelse rörande den egentliga tvistepunkten nemligen afväpningen. Österrike hade fordrat att Preussen skulle upphäfva mobiliseringen och Bismarck svarade att derom icke kunde bli fråga, så länge orsaken dertill ej blifvit undanröjd, neml. Österrikes rustningar. Den enda möjliga utvägen vore om båda makterna samtidigt försatte sina armåer på fredsfot, då de icke kunde bli ense om hvem som skulle göra början, och det skall vara Baiern som hittat på denna utväg. Hvad som skulle vinnas dermed att den nuvarande osäkerheten fortfore ännu en tid, är svårt att inse, men allmänna opinionen har likväl med ifver omfattat de svaga fredsförhoppningar, som sålunda i elfte timman yppades; ty om blott krig kunde undvikas, så vore det ju möjligt att det ena eller andra sedan kunde föra till en fredlig lösning. Underhandlingar om afväpning, i sig sjelfva mycket vanskliga, äro det i dubbelt afseende nu, då båda makterna neka att de någonsin rustat. Men om man än antager att de båda: makterna kunde bli ense om en samtidig afväpning, så återstår frågan huru den skulle gå till; ty de tro icke mera hvarandra, och om de gåfve tillkänna att de upphält de få militära åtgärder som vidtogits, skulle båda parterna mottaga en säådan underrättelse med misstroende och återigen beskylla hvarandra att hysa anfallsplaver. Föröfrigt säges det i depeschenaf den 15 uttryckligen att Preussen först då kan kontramandera sina åtgärder, när Orsaken till dem blifvit undanröjd, således att Österrike skall göra början, och frågan står säledes fortfarande på samma punkt som förut. Förbundsförsamlingen fattade i lördags beslut om behandlingen af Preussens reformförslag. Det blef på hemställan af Baiern remitteradt till ett utskott af I ledamöter, och Kurhessen och Hannover begagnade tillfället uttala en önskan om stormakternas