söda kamelior, på den tiden mycket säll synta blommor. Nej, söta Cyntia, gör icke så, utropad Molly. Ser du ej med hvilken omsorg färgerna äro ordnade — de ha gjort sig så mycket besvär; låt dem vara, jag be dig! Bah, sade Cyntiå och fortfor att plock ut blommorna ur buketten; här är ju me: än nog af dem. Jag skall göra dig ett lite diadem af dem — sy dem på svart sam met — det syns icke alls — just som de brukas i Frankrike. Ah jag är så ledsen! Buketten är ju alldeles förstörd !4 Visst inte! Jag skall taga den och ordne den så att den blir lika vacker som förut: du får denna, som är alldeles orörd. Cyntia fortfor att sammanbinda och ordne de röda blommorna lika hastigt som smak. fullt. Molly sade ingenting; hon såg blot på Cyntias snabba fingrar. Beså, sade denna slutligen, när det nu blir sydt på svart sammet, så att blom. morna icke vissna, så skall du få se huru vackert det blir. Och de många röda blom. morna i den orörda buketten passa ju så väl samman med de här.4 tTusen tack. Men då får du ju bara öfver. lefvorna af den andra? Så mycket bättre; de der blommorna assa alls icke till min ljusröda klädning. cMen i alla fall — hvarje bukett va visst så omsorgsfullt ordnad ! eDet kan nog hända. Men jag kan ej tillåta något slags känslighet att stå i vä gen för mitt val af färger, och till ljusrödf är det så svårt att få något som passar. Du, i din hvita batistklädning, kantad med rödt som en tusensköna, kan bära hvad blommor som helst.