polypens basis. Inuti är krop en ihålig, men dock något sammansatt, ty hån munnen nedgår, inuti kroppskaviteten, ett tjockare rör, eller en hudceylinder, såsom en matstrupe, hvilken dock ej räcker ända till bottnen, utan slutar något under halfva höjden. Denna strupe hänger ej fri, utan är fästad vid yttre kroppsväggen genom 8 stycken skiljeväggar, som dela mellanrummet i 8 afdelningar eller rum, från hvilka de 8 tentaklerna öfverst utgå och uti hvilka de inböjas, då polypen drager dem in. Under slutet af strupen finnes inuti kroppen blott ett enda stort tomrum, som man kan förlikna vid en mage, uti hvars botten talrika ådergrenar öppna sig, både från de stora och de små kärlen uti barken. Den vätska, som dessa kärl innehålla, står således i omedelbart sammanhang med hafsvattnet, som polypen genom munnen intager i magen. Detta är ungefär samma enkla byggnad. som finnes hos Acalepherna och andra blan dessa lägsta djurformer; men det är naturligt, att vattnet måste undergå betydliga förändringar och uppblandningar innan det kommer in i ådrorna och der kan fungera såsom blod eller bidningsvätska. Härom kunna vi dock ännu ej göra oss en riktig föreställning, isynnerhet som jessa djurs föda ännu är obekant. Författaren nämner ej ett enda ord derom; men sannolikt utgöres den antingen af små hafsdjur eller af organiska i balsvattnet upplösta ämnen; ty vi äro ej berättigade att antaga, att ett djur kan lefva endast af rent oorganiska ämnen. — — Deremot har åen författare jag refererar, på ett utmärkt sätt utredt koralldjurens fortplantning osh första utveckling, hvilka äfven böra här i korthet omtalas. Nyss omnämndes de 8 skiljeväggar, som förena matstrupen med kroppens yttre vägg. Dessa skiljeväggar upphöra ej helt och hållet med matstrupen, utan de fortsättas nedåt i kroppskavitetens eller magens yttre vägg, och få der en sort hopvecklade bihang, bland hvilka äggen bildas, ensamma, och icke flera tillhopa, i form af ett ovarium. Dessa ägg iäro små (mikroskopiska), klotrunda gryn, som omgif en tunn kapsel och innehålla alldeics s lar som de högre djurens ägg: en tunn tehinna, gulan med sin klara fläck vn macula germinativa. Det enda, sem tären ej kunnat upptäcka, var Micropyle, — Utisamma fortsättningar af skiljeväggarne bildas undra emå, mera irriguliera kulor eller g : slutligen innehålla zoospermer. Dess ruva gryn bildas stundom, churu mera s . uti samma finnas i polyp tillhopa. Vanligare är, att skilda polyper, antingen på samma stam, eller på skilda stammar, och de utvecklas under hela sommaren. Författaren antager, att uti polyper, som endast bilda ägg, måste zoospermer ifkomma med hafsvattnet, genom munnen, från andra polyper. Nog af: så snart nu ett ägg blilvit skickligt till utveckling, utväxer det på en liten stjelk, affaller från sitt fäste och befrias från sin kapsel, som brister. Då har redan den vanliga delningsprocessen börjat; den fullbordas ganska snart och nu är hela ägggt förvandladt till ett litet embryo, eller snarare till en larv, ty det är redan fritt och har fått egen rörelseförmåga. Det är då aflångt och kan utsträcka sig såsom en liten smal, mikroskopisk mask, med flimmertrådar utan och innan, hvilken under en längre tid, ända till en månad, simmar ömkring inuti den kroppskavitet, hvarest han är född. Slutligen beger han sig dock ut genom dess mun, och nu simmar han omkring i det vida hafvet. Denna mask eller larf visar det ovanliga, att han alltid simmar baklänges, så att den smalare ändan, hvaruti munnen finnes, kommer efter; annars röra sig djuren i allmänhet, såsom en hvar känner, med munnen främst. Men den nämnda egenheten får sin förklarmg i larvens vidare utveckling. — Då han kommit ut i fritt vatten, (röjer han ej lunge att laäta sig falla eller sjunka ned mot bottnen; men så snart han nått denna, stiger han simmande uppåt, och ifall han nu, under uppstigande stöter emot en fast yta, som är vänd nedåt, mot bottnen (till exempel af en klippa, ett snäckskal och dylikt), så sätter han sig fast dervid med sin tjockare ända, som under simningen går förut. Men om han icke möter en sådan yta, eller blir bortförd ifrån den, hvarpå han satt sig, så går han ända upp till ytan, sjunker derifrån åter ned till bottnen och stiger ånyo uppåt, samt fortsätter dermed tills han antingen finner en yta att fästa sig under, eller till dess hans utveckling fortgått så långt, att han ej mera kan stiga uppåt, utan faller till bottnen och förgås. Här se vi åter ett af de talrika exemplen på huru naturen slösar med individer af de lägre djuren; ty det är klart, att de vida flesta af dessa korallungar måste bli af strömningen i vattnet bortförda utanför korallrefvet, eller af andra orsaker misslyckas i sina alldeles blinda försök att finna ett fäste, samt att blott en ganska ringa del af dem kunna lyckas deruti: mot hvarje tiotal, som lyckas att fästa sig, måste årligen milliontal gå förlorade. Deremot: ju högre djuren äro organiserade, desto mindre äro de utsatta för förstöring, men desto mindre är ock deras förökelse samt, till följd deraf, deras antal. Det anförda förhållandet har naturligtvis ej kunnat iakttagas ute i hafvet; men förf. har, uti de glaskärl, hvarest han hållit korallerna, sett de små larvernas beteende med alla dess följder, och deraf slutat till hvad som måste ske uti det fria. Emellertid har man här en fullständig förklaring huru det tillgår, att korallen allenast växer på en nedåtvänd yta, d. v. s. under klippan och således i skydd för solljuset. Så snart larven satt sig fast drar han ibop sig och antager formen af en plattad kula samt börl. jar utbilda sig till en polyp. Han är då så stor som ett ganska fint sandkorn (eller ej fullt en fjerdedel millimeter i tvärlinea). Uti den ända, hvarmed han fästat sig, och på sidorna, bildas de förr omtalade små röda kalkgrynen, som göra ytan röd, och inuti bilda de redan vid basen ett ; litet ämne till en röd kalkstam, hvilken dock il; början aldrig är trind, utan består af en liten la; mell, böjd i hästskoform. Larvens bakre, vidfästade del blir såle!es nu genast förvandlad till ett litet stycke korallbark, som inuti sig afsätter ! början till en kalkstam; hans främre, fria del, ! som förblifver hvit, blir sjelfva polypen, på hvili ken tentaklerna bildas omkring munnen. Nu till-; växer hela den lilla nya korallen något fortare; ; den påbörjade inre kalkstammen förlänges med barken och påfylles småningom samt blir efter ! hand trind såsom en gren. Uti den nya röda ! barken bildas och utväxa små nya polyper, som l 4 snart bli lika stora som den ursprungliga; enhvar af dessa bildar sin lilla portion af en kalkstam, som förenas med den förut varande, och nu är korallens tillväxt i full fart. : Huru lång tid en dylik ny korall behöfver för 1 att uppnå en viss storlek, är alldeles obekant, medan polyperna ej länge kunna hållas lefvan: le och friska under de för dem otjenliga förhål, anden, som måste uppstå i glaskärl med in1 tängdt vatten och ringa djup; ute på hafsdjuet är det lätt begripligt att de ej kunna obserf eras.