Aftonbladet – 23 april 1866, sida 7

var lika mild som vapnligt, och ehuru hennes rörelser voro snabba som blixten, voro de dock ej det ringaste häftiga. Åh! sade Molly, ?det var synd om de vackra blommorna, vi kunde ju satt dem i vatten.? ?Nej?, svarade Cyntia, det är bäst att tillintetgöra dem; vi behöfva dem ej och jag kan ej uthärda att blifva påmint om den mannens tillvaro.? Det var ett ytterligt näsvist bref?, sade Molly. Hvad rättighet bar han att uttrycka sig så der? Ingen början, intet slut, intet namn, utan bara initialer!... Var du mycket bekant med honom i Asheombe, Cyntia?? Åh, låt-oss icke mera tala om honom?, svarade Cyntia. Det är nog att veta stt han kommer på balen, för att ej få hälften så roligt der som eljest. Men jag hoppas att bli nppbjuden till alla danserna innan han kommer — och du får ej heller dansa med honom, Molly !? ?Så! De ropa på oss!? utbrast Molly och de båda flickorua skyndade utför trappan med hastiga steg, omsorgsfullt bevarande sina luftiga draperier. Både doktorn och hans fru väntade dem, ty den förre hade verkligen slitit sig lös från sina göromål för att följa fruetimren på balen, eburu han beredde sig på att sednare på aftonen blifva kallad derifrån; och då Molly nu såg sin far bögtidsklädd, slog det henne att han var en man af ovanligt vackert yttre — hon hade ej tänkt på att beundra hans utseende förut, men nu gjorde hon det. Och mrs Gibson också — hvad hon såg bra ut! — Det var verkligen sannt att ingen familj, hvars medlemmar alla voro så vackra oc intagande, denna afton inträdde i balsalongen i Hollingford. (Forts.)