med minsta möjliga kostnad för nyby garne, får utskottet, som till alla delar gillar de åsigter, som blifvit i frågan uttalade såväl i K. M:ts högstberörda nådiga proposition, som i hr statsrådet frih. Gripenstedts till statsrådets protokoll afgifna yttrande, vördsamt tillstyrka att rikets ständer antaga K. M:ts förslag rörande vissa vilkor för upplåtelse af de skogstrakter i Stora Kopparbergs och de norrländska länen, som må tilldelas de nybyggen, hvilka hädanefter anläggas, äfvensom de nybyggen, för hvilka föreskrijna odlingsoch byggnadsskyldigheter icke inom behörig tid blifvit, i enlighet med godkända författningar, verkställda. Af enahanda skäl och enär de öfverloppsmarker i nyssnämnda län, hvilka ej äro lämpliga att till kronoparker användas och såsom sådana bibehållas, icke torde kunna vårdas och komma till nytta på ett lämpligare sätt, än K. M:t föreslagit, tillstyrker utskottet jemväl att rikets ständer bifalla K. M:ts i afseende å sådana öfverloppsmarker gjorda framställning. Vidare och på de af K. M:t uppgifna skäl samt i öfverensstämmelse med rikets sednast församlade ständers uttryckta mening, hemställer utskottet att, i enlighet med hvad K. M:t föresla git, stubböresmedlen från de norrländska länen, de der hittills uppburits såsom allmänna statsmedel, må jemte de medel af enahanda beskaffenhet, hvilka kunna inflyta från St. Kopparbergs län, från början af 1867 ingå till skogsplanteringskassan, för att på samma sätt som nämnda kassa disponeras och användas. Slutligen, och då med de åtgärder utskottet här ofvan tillstyrkt, det af riksdagsfullmäktigen Aug. Danielsson med den af honom väckta motion afsedda ändamål hufvudsakligen torde uppnås, hemställer utskottet. att samma motion ej må till någon rikets ständers åtgärd föranleda.