Aftonbladet – 23 april 1866, sida 3

RIKSDAGEN Presteständet fortsatte i lördagens aftonplenum behandlingen af tulltaxan, dervid de af utskottet å lifsförnödenheter och ladugårdsprodukter åsatta tullar biföllos. Den för smör Destämda tullsatsen godkändes dock först efter votering med 26 röster mot 15, som röstade för att denna artikel skulle vara tullfri. Tull å omalen spanmål bifölls likaledes först efter votering med 29 röster mot 15. dag på förmiddagen har ståndet fortsatt behandlingen af tulltaxan, dervid utskottets förslag, att salt skulle vara tullfritt, förkastades, och efter votering med 33 röster mot 10 beslöts, alt nämnde vara skulle draga samma tull som förut. I fråga om artikeln tobak, beslöts tullens höjande å råvaran från den af utskottet föreslagna eller 25 öre pr till 30 öre, hvarjemte tullen å cigarrer, karfvad tobak, malen eller snus, samt stänger och karotter höjdes till hvad den förut varit. I fråga om artikeln kaffe, som utskottet tillstyrkt skulle draga samma tullsats som förut, önskade flera talare tullens höjande från 10 till 12 öre pr I, och blef frågan härom efter votering med 28 röster mot 15 återremitterad i det syfte att få tullen derå höjd. Hofpredikanten Rosenii motion om förbud för export af sparrar under en viss dimension, hvilken utskottet förklarat ej till någon åtgärd föranleda, åstadkom någon diskussion, Genom votering, som utföll med 21 röster mot 19, hvilka sistnämnde voro för återremiss, bifölls utskottets hemställan. Sedan sjelfva tulltaxan sålunda blifvit genomgången, kom man till slutmeningen, då 12 talare åa dsamligen anmälde sig. Sedan tre af dem, doktorerna Almqvist, Ternström och Ljungdahl, den förre godkännande det slut, hvartill utskottet kommit, de två sednare protesterande deremot, yttrat sig, tillkännagaf erkebiskopen, att han låtit anslå plenum. till kl. 6 i afton, då de öfriga talärne fingo god tid att framföra hvad de hade satt säga härom. Vi skola en annan dag lemna en ot utförligare redogörelse för tulltaxans behandling hos det högvördiga ståndet. Borgareståndet. (Kl. 6 e. m.) Behandlingen af tullbetänkandet fortsattes och afslöts. Någon nämnvärd strid härunder har ej förekommit, om man icke såsom sådan vill anse den lilla sammanstötningen i fråga om införseltull å fläsk samt utskottets sista hemställan, som tör tulltaxans och taxeunderrättelsernås öfverlemnpande till K. M:t. I fråga om fläsktullen uppträdde hr Sääf såsom förkämpe för protektionisterna, men han blef lemnad alldeles ensam i striden. Bland hans ifrigaste motståndare märktes htr Muren, Ridderstad och Lindström, som ansåg att hr Sääfs brynja borde prydas med bokstäfverna S. B. U. och så lutade den striden. Bevillningsutskottets ofvanberörda hemställån, som af borgareståndets talare benämndes ?klämmen?, bekämpades kraftigt af hr Muren, som, instämmande uti friherre af Ugglas reservation, sökte vindicera K. M:ts rätt i afseende på tullnedsättningar. Han ansåg nemligen 60 regeringsformen rätt tolkåd och jemförd med 57 och 61 SS ovedersägligen medgifva Tefal ngen rätt att nedsätta äfvensom att helt och-hållet borttaga men ej förhöja af ständerna beslutade skatter. 1809 års lagstiftare hade tydligen tillerkänt regeringen denna rätt, ty i annat fall hade tvifvelsutan ordet förändra? eller något liktydigt blifvit i stället för förhöja i 60 användt. Hvarken konung eller ständer voro enväldiga i Sverge, vare sig i beskattningsfrågor eller andra, utan hvardera statsmaktens rätt nödigt begränsad, hvilket vore ej blott nyttigt, utan äfven absolut nödvändigt. Ty det låge inom tänkbarhetens gräns att ständerna af egoistiska syften eller partisinne kunde t. ex. företaga sig att för någon viss samhällsklass, som vid riksdagen ej vore tillräckligt representerad och hvars intressen sålunda icke nog bevakades, stadga en oerhördt stor skatt och deremot alldeles befria en annan från en skatt, och det vore i sanning beklagligt, om regeringen i egde rätt att förhindra ett dylikt orättvist beslut. Talaren sade sig under sin riksdagsmannatid aldrig tillförene funnit något bevillningsutskott, som, istrid mot grundlagens både bokstaf och anda, sökt förmå riksstånden att upphäfva sig till domare öfver konstitutionsutskottet, hvilket i åfseende på frågans konstitutionella beskaffenhet redan afkunnat utslag och för sådan ändamål framkomma med en hemställan, sådan som nu omtvistade; och anhöll talaren om afslag å densamma. En mängd ledamöter instämde. För bifall talade deremot hr Åkerblom, Sääf, Ljungberg (önskande dock en liten redaktionsförändring) och Falkman, som ansåg det helt naturligt, att de som anse regeringen berättigad