Aftonbladet – 23 april 1866, sida 2

— Svenska industrimagasinet. Om det gagn, denna vackra skapelse af en qvinnas sällsporda kraft och ihärdighet medfört, lära tankarne ej vara delade; men vägen från beröm och loford till det intresse, som vi: sar sig i handling, har här som så ofta eljest för mången varit alltför lång. Vid sidan af den uppmuntran, företaget onekligen från flera håll rönt, ha ej heller saknats obilliga kritiker och öfverdrifna anspråk; man har velat betrakta det säsom en ren affär, hvilken borde fullt bära sig sjelf utan all subvention, man har t. o. m. klandrat den måttliga inträdesafgiften, o. s. v. Men dervid har man icke blott glömt den regeln, som af så många exempel dag efter dag bekräftas, att man ej bort förgäta dess tillämplighet i detta fall, att nemligen nya ider här i landet ha att bekämpa ett segt och långvarigt motstånd af maklighet, likgiltighet och fördomar; med hänsyn härtill borde man på sin höjd uppställt säsom ett önskningsmål för framtiden, att ett företag, sådant som industrimagasinet, engäng måtte komma derhän att grunda sig uteslutande på den profit, som det i egenskap af mellanhand mellan producent och konsument kunde vinna. Man har ock förbisett, huru förhållandet är i utlandet med dess långt större konkurrens, vida högre uppdrifna anspråk på och fyndighet i att till hvarandra närma tillverkare och afnämare samt beqvämt och praktiskt ordna omsättningen. Det permanenta industrimagasin t. ex, som förlidet år inrättades i Palais de Vindustrie i Paris, njuter understöd såväl af staten som af industriidkarne och eger uppbära af expositionsbesökande en inträdesafgift af omkring 75 öre. Ringaste billighet och eftertanke förbjuda att af den liknande anstalten här fordra, hvad ej dess motstycke i verldsstaden kan prestera. Frågan är nu denna: skall ej. blott detta nyttiga företag gå under utan ock dea person, som med utomordentligt nit och stora