Aftonbladet – 21 april 1866, sida 2

ock med vederbörugt in styrkes, att tartyger efter sådan skeppning undergått behörig rening; samt att smittoförande varor, som från icke smittad ort hit till riket ankomma i fartyg. lastadt jemväl med dylika varor från smittad ort, skola med dessa sednare lika anses och behandlas; dock att varor af ifrågavarande slag, hvilka hit afgått från icke pestsmittadt land innan nu meddelade föreskrifter hunnit kungöras, må utan produktionsbevis införas, så framt anledning icke förekommer dertill, att de från smittadt land till afgångsorten ankommit. Det alle, som vederbör, etc. Stockholms Slott den 13 April 1866. CARL. G. Lagerstråle. I samma nummer af Posttidningen meddelas äfven följande K. M:ts kungörelse angående åtgärder till hämmande af kreaturseller boskapspesten, i händelse af dess utbrott inom riket; gifven Stockholms slott den 20 April 1866. Vi CARL, etc. göre veterligt: att Vi, som genom nådiga kungörelser d. 9 och 23 sistl. Mars samt den 13 innevarande månad gifvit förnyade bestämmelser till förekommande af den i åtskilliga länder nu gångbara kreatursoch boskapspestens införande i riket, derjemte och efter framställning i ämnet af rikets ständer för den händelse, att nämnda sjukdom, oaktadt sålunda föreskrifna försigtighetsmått, skulle inom riket sig yppa, funnit godt att, enligt infordrad uppgift från Vårt sundhetskollegium, till allmänhetens kännedom meddela härvid fogade beskrifning å sjukdomens utmärkande kännetecken samt i nåder förordna, som följer : . . S 1. Af boskapspest angripet djur skall skyndsamlingen dydas och, sedan dess hud blifvit genom sönderskärning fjord obrukbar, nedgräfvas med iakttagande al de i 5 af kongl. kungörelsen den 23 Januari 1828 gifna föreskrifter. 2. Nötkreatur, får eller getter,, som inom loppet af tio dygn varit i ladugård, vid vattningsställe eller ute ä mark tillssmmans med något af sådan sjukdom angripet djur, skola likaledes dödas och nedgrälvas. . S 3. Der boskapspest utbrutit skall bevakning, på sätt i 6 af kongl. kungorelsen den 23 Jan. 1828 stadgadt är, genast anställas och fortfara ititilldess alla på stället befintliga djur af de i 2 här ofvan nämnda slag blifvit död ade samt ej mindre ladugård och öfriga hus, i hvilka de dör dade djuren varit inställda, med dertill hörande inredning och redskap, än ock de på stället befintliga kreatur af andra än förenämnda slag, jemte derstädes förvarade hudar, ull, hår, tagel eller andra dylika varor, undergått sorgfällig rening, samt foder, spillning och affall underkastats behörig behandling; allt i öfverensstämmelse me de särskilda föreskrifter, som af sundhetskolleium och i förekommande fall af vederbörande djurläkare komma att meddelas; åliggande det djurläkaren att, jemte kronobetjening och kommunalmyndighet, noggrannt tillse, att dessa åtgärder vidtagas. NR av Inom tio dygn efter det kreaturen blifvit dödade, må med det ställe, der de varit förvarade, ingen annan beröring ega rum; än den, som erfordras för utförandet af reningsoch öfriga säkerhetsåtgärder. Förr, än tjugo dygti efter djurens dödande förflutit, må friskt kreatur icke i ladugården insättas. S 4. Egare af kreatur, hvilket på grund af de i denna författning gifna föreskrifter dödas, vare under nedan bestämda vilkor berättigad att derför af allmänna medel åtnjuta ersättning med det belopp, hvartill djuret, med hänseende till dess beskaffenhet såsom af sjukdomen icke angripet, uppskattas af behöriga värderingsmän. 5. Värdering skall förrättas af tre personer, nemligen å landet kommunalnämnds och i stad sundhetsnämnds ordförande eller, derest han är hindrad, någon utaf honom utsedd ledamot af sådan nämnd, jemte den i orten anställde eller särskildt förordnade djurläkareen samt på landet vederbörande kronofogde eller länsman eliter annan person, som Vår befallningshafvande kan finna skäligt att på förhand lemna dylikt uppdrag inom visst område, men i stad den, som magistraten eger att dertill blarid sina ledamöter utse. 6. Vid äfventyr att förlora rättigheten: till ersättning för kreatur, som i följd af föreskrifterna i S8 1 och 2 dödas, skall den, hvars kreatur insjuknat eller inom loppet af tio dygn varit i ladugård, vid vattningsställe eller ute å mark tillsammans med något af boskapspest angripet djur, derom ofördröjligen, när förhållandet blifvit honom bekant, göra anmälan hos någon af värderingsmännen, Sedan den, hos hvilken sådan anmälan skett, tillkallat öfriga värderingsmän. skola de, så fort som möjligt, begifva sig till ället för att verkställa besigtning och undersöka det anmälda förhållandet. Såväl å kreatur, hvilket dervid finnes vara af boskapspest angripet, som å de öfriga, hvilka, eniigt ofvan meddelade föreskrifter, skola dödas, anställes värdering: och, sedan djuren blifvit döade, bör skriftligt intyg derom och rörande det ärde, som blifvit åsatt hvart och ett af dem, till egaren aflemnas af värderingsmännen förr än dessa begifva sig från stället. 7. Äro värderingsmän förhindrade att så skyndsamt som erfordras, efter erhållen hallelse inställa sig der boskapspest utbrutit, skall egaren icke desto mindre, derest djurläkare sådant föreskrifver, låta döda hvarje af sjukdomen angripet kreatur, och vare till ofvan stadgade ersättning berättigad, derest värdermgsmännen, efter företagen undersökning och värdering intyga, att åtgärden blifvit vidtagen i enlighet med töreskrifterna i denna författning. 8. För kreatur, som dött af boskapspest, eger ersättning icke rum. Haf djuregare, genom öfverträdelse af de mot boskapspesten vidtagna föreskrifter och anordningar, sjelf vållat den honom i följd af sådan sjukdom tillskyndade skada, eger Vår befallningshafvande att, efter pröfning af förhållandena, bestämma, om och till hva belopp ersättning må beviljas, eller hänvisa frågan derom till utförande vid laga domstol. 9. När sådant intyg, som i 6 och 7 omförmäles, af dödadt kreaturs egare företes hos Vår befallningshafvande, utbetalas till egaren förskottsvis den ersättning, hvartill han enligt lenna författning finnes vara berättigad, och eger Vår befallningshafvande att om godtgörelse af det gjorda förskottet skyndsamligen hos Oss sig anmäla, med bifogande af de till ärendet hörande handlingar. , S 10. Djurläkare åligger, att inom det för boskapspest misstänkta område, som blifvit honom af Vär befallningshafvande anvisadt, tid efter innan verkställa undersökning, för att utröna om sjukt kreatur mom detsamma finnes. S 11. Godtgörelse af statsmedel för dei denna örfattning föreskrifna resor och förrättningar tillcommer djurläkare på grund af kongl. reglemenet den 3 Juni 1824 och kongl. cirkuläret den 23 Januari 1830 samt för resor äfven landtstatsjensteman eller i dess ställe af Vår befallningsiafvande förordnad person enligt) kongl. kungöelsen den 30 December 1863. På vederbörande kommun ankommer att beta, om och till hvad belopp ersättning må af