Aftonbladet – 20 april 1866, sida 3

Borgareståndet. (KL. 7 e. m.) Föredrogs och bifölls: statsuskottets utlåtanden n:r 61, angående upplåtelse af kronomark för en jernväg vill Gellivara; n:r 62, angående ersättning för erläggande af augmentsränta för Ultuna äng; n:r 63, i anledning af K. M:ts skrif velse i fråga om Sala silfververk; n:r 64, i fråga om aflidna klockareenkan A. Reis efterlemnade tillgångar samt utlåtandet n:r 65, angående nedsättning uti skattetalet för vissa nybyggen i Norrland. Bevillningsutskottets förnyade utlåtande n:r 9, angående ändring af åtskilliga paragrafer uti bevillningsstadgan, föranledde en kort diskussion, i det hrr Henschen, Wern m. fl. yrkade att fastighetsbevillningen, som nu utgår med 3 öre för hvarje 100 rdr at jordbruksfastighet och 5 öre för annan fastighet, måtte blifva lika — 3 eller 4 öre — för all fastighet, hvaremot hrr Ödmansson, Carlen m. fl. yrkade bifall till utskottets hemställan, att fastighetsbevillningen måtte bibehållas vid nu stadgade belopp; och blef med 20 ja mot 13 nej vid voteringen utskottets förslag bifallet; öfriga delar af berörda utlätande äfvensom allmänna besvärsoch ekonomiutskottets betänkande n:r 79, rörande emeritilöner åt prester, biföllos äfven. Ståndet åtskildes kl. 9 e. m. Bondeståndet. Föredragningen af sjette hufvudtiteln fortsattes och afslutades. I 65 punkten hade utskottet föreslagit bifall till K. M:ts proposition om ett anslag af 120,000 rdr för Sverges deltagande i 1867 års verldsexposition. Carl Ifvarsson yrkade summans nedsättande till 100,000 rdr. Häruti instämde Bjerkander, Jonas Andersson, Jan Andersson, Medin samt Hörnfeldt, och detta blef äfven ståndets beslut. Den i 67 punkten tillstyrkta förhöjning till aflöning för styrelsen öfver allmänna vägoch vattenbyggnader samt dess tjenstebiträden, afslogs. Öfriga punkter biföllos. Derefter föredrogs ekonomiutskottets betänkande n:r 76, deruti utskottet, med anledning af en ntaf Rosenberg väckt motion. föreslagit en skrifvelse till K. M:t rörande reglering af klockares aflöning i provinserna Skåne, Halland och Blekinge. Motionären påpekade det obehagliga såväl för klockaren som för församlingen, hvilket låge i klockares rätt att erhålla s. k. offer. Genom nu gällande aflöningssätt måste en egare af !s6 eller !z2:dels hemman betala lika mycket till klockaren som innehafvaren af hel gård, hvilket vore orimligt. Med hvarje hemmansklyfning som sker, ökas derför klockarnes inkomster, men grunden för en sådan tillökning vore oförnuftig. Talaren hade ej med sin motion åsyftat någon lönförhöjning, utan endast en på billiga grunder fotad reglering. För ötrigt kunde man så mycket mindre misstänka att talaren derigenom åsyftat egen fördel, som i den församling der tal. vore klockare en konvention i afseende å klockares inkomster är upprättad att gälla under 30 år. Johan Persson, Medin, Olof Persson från Gefleborgs län, Jonas Andersson, Petter Andersson, Bjerkander, Engman, Mats Perssom, August Danielsson m. fl. talade för afslag, dervid framhållande att en reglering vore obehöflig, emedan någon oenighet rörande löneinkomsterna aldrig försports mellan församlingarne och klockarne. Mats Persson ansåg det icke mycket vinnas om klockarnes aflöning skulle beräknas efter fyrktalet. Det funnes nemligen många i församlingarne ?som icke egde någon fyrk?. Johan Bergström, Carl Ifvarsson, Ola Jönsson, Sven Nilsson, Svensen, Gustaf Jönsson, Anders Gudmunsson och Lundahl yrkade bifall, hufvudsakligen på de af motionären framlagda skäl. Utskottets förslag förkastades efter votering med 56 nej mot 22 ja. Utskottets afstyrkande betänkande n:r 77 i anledning af motioner om ändringar i förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster, föranledde äfven diskussion. En a! motionärerna, Sven Nilsson, samt Svante Bergström, Medin, Anders Jansson, Forsbeck och Lundqvist försvarade motionen och yrkade återremiss. O. B. Olsson instämde häruti samt an: förde att en prest uti en församling i talarens hemort uppgifvit till mantalsskrifningen sin lön sammanlagdt endast utgöra 1800 rår, men då en lönereglering några år derefter skulle företagas, hade prestmannen låtit 40 inhyseshjon inflytta i År y 1 yt på boställets egor, och dessa uppgaf han nu vara hans torpare samt att hans inkomster uppgingo till den betydliga summan af 6000 rdr. Aalaren ansåg att det derför vore högligen nödvändigt att församlingen erhölle rådrum för att granska och kontrollera presternas uppgifter angående deras löneinkomster. Betänkandet återremitterades. Utskottets hemställan att väckt motion om beredande af emeritilöner åt ålderstigna eller sjuk