Aftonbladet – 20 april 1866, sida 3

ICEC mIMallc DEViljaB ol UTSKOULICH, CILCP FOG ringar gillade, — GÅRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet och Adein. (KL. 6 e. Mm.) .Bevillningsutskottets utlåtande n:r 9, i anled: ning al dels återremiss i vissa delar, dels ock rikets ständers skiljaktiga beslut i afseende å an dra delar bet. n:r 3, angående allmänna be. villningen, föredrogs punktvis och godkändes utan diskussion. Bankoutskottets mem rande föreskrifterna i n:r 20, med förslag röoch 7:de artiklarne af bankoreglementet, godkändes utom i en punkt; en kort diskussion föreföll rörande ett par af punkterna. Hr Mannerskantz yrkade, att de nya Iönerna till bankens tjenstemän måtte utgå från den 1 Juni inr ande år, i stället för, såsom utskottet för från början afnästkommande år. Mot detta yrkande uppträdde grefve Liljencrantz samt fri nstedt, Sprenatporten och J. Liljenerantz ; utskottets förslag godkändes, Vid den punkt, i hvil utskottet bestämmer de vilkor, som hädanefter berättiga till inträde såsom de frih. extra ordinarie tjensteman i banker Stjernstedt, att det sedna tet, så lydande: Sökande, hvilken på annat sätt ädagalagt motsvarande kunskaper, må dock, der särskilda omständigheter dertill föranleda, äfven kuona till extra-ordina tjensteman af fullmiiktise antagas, skulle utgå; men mot detta yrkande uppträdde frih. Liljeneräntz, hr Mannerskantz, frih. W. F. Tersmeden, ht Ribbing, grefve Hamilton och frih. J. Nordenfalk, emedan man ansåg att derigenom banken skulle beröfvas förmånen att kunna tillegna sig tjenstemän med framstående förmåga, men hvilka af en eller annan anledning ej uppfydt..de prestanda som i 1:a mom. föreskrifvas. Afven detta utskottets förslag godkändes. — Den punkt som ej vann ståndets bifall var den 14:de, så lydande: Den tjensteman eller vaktbetjent, som till borgenärers förnöjande sin egendom afträdt, bör genast från tjenstgöring i banken afbållas och skall, om honom icke genom slutlig dom cessionsförmån tillerkännes, eller han, sednast 6 månader efter det inställelsedagen i konkursen inträffat, styrker sig vara från borgenärers kraf befriad, skiljas från sin vid verket innehafvande tjenstebefattning. Man ansåg att denna ej öfverensstämde med nu gällande konkurslags stadganden och återremitterades spunkten på yrzande af frih. Stjernstedt och Nordenfalk. Derefter föredrogs ekonomiutskottets utlåtande n:r 75, i anledning af återremiss af utskottets betänkande n:r 39, avg. väckta motioner om utvidgande af qvinnans medborgerliga rättigheter. Utskottet föreslår, att riksstånden ville I skrifvelse till K. M:t — med anmälan, att rikets ständer. anse anställning i tjenster och befattningar, hvartill qvinna kan prötvas lämplig, och hvarifrån hon ej genom grundlag eller civillag är utestängd, hädanefter böra henne tillkomma, när hon visar sig dertill ega erforderliga kunskaper och skicklighet, samt fördenskull tillfälle böra beredas qvinna att aflägga de för dylik anställning föreskrifna kunskapsprof — anhålla, att EK. M:t måtte vidtaga och, der så nödigt finnes, hos riksdagen föreslå de åtgärder, som för genomförande af en sådan förändring i hittills bestående förhållanden finnas erforderliga. — Frih. R. Cederström åberopade den reservation han afgifvit mot denna utskottets hemställan och ansåg att, då presterna afslagit bet. n:r 39, bondeståndet bifallit det, borgareståndet återremitterat det, men adeln fattat ett från de öfriga stånden afvikande beslut, ekonomiutskottet bort taga adelns beslut såsom en medelväg och derpå grunda sitt sammanjemkningsförslag. Tal. yrkade derföre, att ständet skulle afslå utskottets hemställan och vidhöll sitt förra beslut. Tal. försökte att förlöjliga utskottets resonemang rörande qvinnans lämplighet till åtskilliga befattningar i statens tjenst, talade om huruledes landshöfdingarne, ifall qvinn lefve llda såsom landskanslister och landskontorister, biefve ena riktiga pasc i sina harem, påpekade det platoniska förhållande som skulle komma att uppstå i konungens kansii meilan de manliga och qvinliga kanslisterna och kopisterna m. m., som framkallade mycken munterhet. Tal, var öfvertygad, att man blott gjorde de unga qvinnorna en otjenst med att utvidga än mera fältet för deras ver Grefve Liljenerantz, hrr Olivecrona, v. i å också att man j borde taga steg för att bereda qvinnor inträde i statstjenst. Grefve Björnstjerna, hr Bohnstedt och frih. Alströmer slöto sig till utskottets förslag och den förstnämnda replikerade frih. Cederström och hans opassande skämt ned det vigtiga ärende som var å bane. Vid framställd votering afslogs utskottets hemställan och ståndet vidblef sitt förut fattade beslut. Voteringen utföll med 65 röster för afslag; blott 14 voro för bifall. Sammansatta statsoch ekonomiutskottets betänkande n:r 5, i anledning af väckta motioner om skjutsbesvärets ordnande och öfvertagande af staten, m. m., föranledde en längre diskussion, som först vände sig kring sättet för betänkandets föredragning. Hrr Wolffelt och v. Koch samt frih. Sprengtporten yrkade att utskottets hemställan om en skrifvelse till K. M:t rörande entreprenaders inrättande, der de ej finnas, samt skjutslegans bestämmande till högst 1 rdr 50 öre i stad och 1 rdr 20 öre på landet m. fl. föreskrifter, skulle föredragas först -— ett yrkande som bestreds af grefve Liljencrantz, frih. af Ugglas m. fi., hvilka ville att man skulle följa den ordning, som utskottet i sitt betänkande följt, och således först afgöra principfrågan: huruvida skjutsningsbesväret skulle lyftas från jordbruket och ötverflyttas på staten — en fråga som utskottet besvarat nekande. Hr Wolffelt uppläste ert långt skriftligt anförande, i hvilket han utvecklade sina åsigter om det orättvisa i att jordbruket belastades med denna dryga tunga; han yrkade derför återremiss af denna punkt i syftning att staten skulle åtaga sig skjutsningsbesväret. Hr v. Koch, motionär i fråga, framställde åtskilliga ändringsförslag, egentligen rörande den ofvan nämnda skrifvelsen till K. M:t, och ansåg att man gjorde rättast i att småningom närma sig målet. Grefve Liljenerantz Varnade för att befria jordbruket från denna börda, som ej vore så tryckande som man skrek om, men att söka lätta bördan genom åstadkomrhandet af entreprenader kunde vara billigt. Utskottet hade gått en alldeles riktig väg, och tal. yrkade bifall. Hr Mannerskantz ansåg det principvidrigt att nu, då man ställt alla klasser lika, tvinga en klass att göra tunga tjenster åt de andra; efter det nyligen tagna så vigtiga steget vore det alldeles nödvändigt att man frånginge denna princip. Att komma med halfmesyrer Anode icke utan man m2ota neallamera den satv