Aftonbladet – 20 april 1866, sida 2

STOCEHOLM den 20 April k Det framåtskridande, åt hvilket vårt land ! haft alt glädja sig under de sednare åren, har forfgått så jemnt och lugnt, så utanf alla plötsliga och vå!dsamma ryckningar, 8 Tatt vi sett oss befriade från den reaktion,d som så ofta beröfvar andra länder irukterna d af framsteg, vunna genom skakningar och 2 omhvälfningar. Våra reformer ha vidtagits ! först .då känslan af deras nödvändighet så djupt inträngt i folkmedvetandet, att det icke vidare kommit ifråga något annat än att ytterligare befästa och utveckla dem.l Väl gjordes t. ex. ett svagt försök att få ilS gång en agitation för att beröfva nationen Idet icke synnerligen betydande mått afl näringsfrihet, som blifvit vunnet genomi-r 11846 års förordningar, men försöket miss-S lyckades fullständigt, och aderton år sed-t nare vunnd vi det obetingade erkännandet ! af hvarje medborgares naturliga rätt att! genom ärligt arbete sig sjelf försörja i det! lyrke, som hvar och en finner för sig för-! delaktigast att välja. S Den lika naturliga rättigheten, att köpa i Isina förnödenheter der man får dem till billigaste pris, försöker man emellertid i detta ögonblick att beröfva den svenske! medborgaren. Denna rätt är visserligen i långt ifrån fullständigt vunnen. För en myckenhet artiklar, som ingå i snart sagdt Ihvars mans förbrukning, skattläggas vi ännu, : icke blott till staten — hvilket med hänse1 ende till dess behof af inkomster icke kan , undvikas — utan äfven till enskilda personer, som vetat tillskansa sig ett s. k. skydd på allmänhetens bekostnad, och vi måste tillsvidare med tålamod fördraga detta ingrepp i eganderätten, emedan de, som äro i åtnjutande af rättigheten att till sitt eget ?skyddande? beskatta oss, med något fog kunna fordra att icke våldsamt och med ens rubbas ur en ställning, i hvilken förra tiders ovisa lagstiftare försatt dem. Men flera af de mest oundgängliga förnödenhetsvarorna ha vi dock nu i öfver tio års tid varit berättigade att köpa hvarhelst vi kunnat finna dem bäst och billigast. Det är denna en gång förvärfvade rätt, som man nu vill fråntaga landets invånare. Vi kunna dock knappast föreställa oss, att den sista ståndsriksdagen, som skrifvit åt sig en så vacker historia, skall fläcka densamma genom ett reaktionärt steg af detta slag. Väldiga krafter sattes nyligen i rörelse för att leda oss in på reaktionens bana med afseende på tullagstiftningen i allmänhet, men försöket misslyckades. Franska traktatens godkännande beseglade för en lång tid, ja, såsom vi tro, för all framtid de friare åsigternas seger i vår allmänna handelslagstiftning. Så skall det gå äfven denna gång, vi hoppas det, med de Teaktionära bemödandena i afseende särskildt å lifsmedelstullarne. Det är visserligen sannt, att jordbrukarne, hvilka förmena sig genom denna reaktion i en särskild gren af handelslagstiftningen tillgodose sina egaa intressen, hafva ett betydande inflytande uti representationen; men vi Hysa det förtroende — åtminstone till dem bland idkarne af jordbruksnäringen hvilka icke påverkas af någon särskild bitterhet mot systemet? — att de icke skola förbise det betänkliga deri, om en samhällsklass skulle begagna sin tillfälliga öfvervigt för att försöka pålägga alla de öfriga förhatliga bördor, som icke kunna ur någon synpunkt försvaras, ej ens ur synpunkten af landtbrukets eget rätt förstådda intresse. Sådant leder till bitterhet mellan samhällsklasserna och kan leda till slitnin-k gar dem emellan. En lycklig konjunktur har för närvarande i hög grad jagat upp priserna på flera. af de artiklar, som det nu ; är ifråga att tullbeskatta. De, som skolal, köpa dessa förnödenheter, tryckas hårdt nog af prisstegringen, men vi ha icke hört någon klagan deröfver förspörjas, än mindre någon bitterhet mot dem, som här i landet åstadkomma dessa varor och hvilka glädja sig åt den för dem gynnsamma konjunktuI ren. Billighetskänslan säger enhvar, att då! de som köpa få förse sig der de finna det! n för sig förmånligast, kan det icke hellerl förmenas dem som sälja att föra sina varor a dit der.de få dem bäst betalda. Hur an-( norlunda skulle dock icke förhållandet vara o om tullsatser funnes, som fördyrade varorna ft eller möjligen blott troddes bidraga till de-l2 ras fördyrande? Hvarje sådan konjunktur, N som den nuvarande, skulle då ofelbart åtföljas af rop på utförselsförbud, på importtullarnes borttagande 0. s. v., och man vore DP dermed åter inne uti detta regeringens för-R -mynderskap, som verkar så ytterst förderf-!n Jigt på rörelsen, i det de, som skulle kunna tt hafva gagn af en god konjunktur, icke på långt ft när vinna den fördel deraf, som om de vore 5 betryggade mot godtyckliga och våldsamma !S ingrepp från regeringsmaktens sida; och de åter, som lida af dyr tid, få lida dubbelt kb till fö jd deraf att osäkerheten förlamande l! inverkat på den fria företagsamheten, som 5 bättre än någon regering förstår att fyllaj?l för handen varande behof till möjligast!n billiga priser. Man borde icke hafva glömt 2! de förderfliga följder, som de sednast häri !r landet utfärdade exportförbuden förorsakade, 1 och huru många menniskors ruin, som den S våldsamma prisnedtryckningen medförde ; icke heller borde man förbise huruledes hos Sk våra bröder finnarne nyligen, under der råef dande svår . missväxter, regeringens fader-8S liga inblandning i affärslifvets naturliga gång Y2 iså hög grad ökade nöden och eländet, att Så det blef en bland landtdagens första om-Å! sorger, att förskaffa landet trygghet mot?S godtyckliga ingrepp i spanmålshandeln, vore de än vidtagna i aldrig eå välmenta af: sigter. D: Och man må icke föreställa sig att någon af vidare !råga om ett vädjande till regeringset makten, för att under dyr tid reglera? priSI serna, ej mera kan i vår upplysta tid la väckas. Inträffar nöd och dyr tid, åter-de komma nog ånyo de gamla ropen, och de massor från hvilka de höjas äro tillräckligt imponerande för att genomdrifva sina önsk 0 ar OO a jr Rn a lar