CInsändt.) Professor And. Fryxells tankar I läroverksfrågan kort före antagandet af nu gällande skolstadga, hvars öfverdrifter och lyten genom ,sammanställningen med dessa tankar) på ett öfverraskande sätt träda i dagen. ?Sverges läroverk hafva under en tid af femtio år varit stadda i en brytning, som ännu icke är genomgången. Man har velat, och mången vill ännu behålla qvar de gamla språken, såsom en oumbärlig grundval för all bildning; följaktligen som det ämne, hvilket alla böra studera, och först och främst studera. Men man har ej kunnat utestänga nutidens lärdom, de lefvande språken och vetenskaperna. Följden har blifvit, att man ser nämnde vetenskaper, jemte fem, sex olika språk trängas med hvarandra, och det om både tidsutrymme och tidsföljd. Alla kunna ej få rum, minst det främsta, men ingen vill gifva vika. Också der råder ett allas kris mot alla. Mest lider härvid den stackars skolungdomen, som skall i sitt hufvud inrymma det kunskapsförråd, som fordrades på 1600-talet, och tillika det som 1800-talets åt andra håll jättelikt utväxta bildning fort nödvändigt; — denna skolungdom, som skall inom kort tid inlära svenska, latin, grekiska, tyska, franska, engelska, och dertill religion, filosofi, historia, geografi, naturkunskap, geometri, aritmetik. Huru skall den kunna inrymma, kunna ordna så många ämnen? När skall den, under ständigt inhemtande af andras tankar, få tid att bilda några egna? När skall den få tid att under lekar och ledighet stärka sin kropp, lifva sin själ och inhemta denna fond af ett friskt och lefnadsgladt sinne, som behöfves för bärandet af manna-årens mödor och bekymmer? Om man fortfar att på detta sätt öfverlasta ungdomen, måste följden blifva en märkbar förslappning, både intellektuel och fysisk. Sannerligen! om ej slägtet skall förslappas, måste en del af skolundervisningens ämnen antingen rentaf kastas öfverbord, eller ock till omfång betydligen inskränkas. Och hvarför ej? 1 en examen låter det förträffligt att höra en gosse kunna uttala en grekisk fras på både attiska, doriska och joniska munarten och att höra honom uppräkna alla oregelbundna verber i tyska språket, alla konungar i Partien, alla bifloder i Missouri och Mississippi; hundradetals städer i fyskland eo. s. v. Att höra en lärjunge redovisa för en sådan mängd detaljer, .ja! det låter präktigt, men i sjelfva verket är det bedröfligt, i hög grad beIröfligt; ty så utförlig detaljkunskap har i de lesta fallen ej kunnat inhemtas utan på bekostnad af frihet, friskhet eller tid för andra ämnen ; n så stor receptivitet har i de flesta fall ej kun) Ur Bidrag till Sverges Litteratur-historia 1:sta häftet af And. Fryxell.