RIKSDAGEN. Borgareståndet. Diskussion om konstitutionsutskottets förslag till ändring i 28 f R. F. Hr Lindström, som först erhöll ordet, var öfvertygad om att hvarje förslag, som åsyftade lindring eler upphäfvande af den med rätta öfverklagade religiösa intoleransen, skulle vinna sympati ej minst inom borgareståndet. Talaren helsade äfven med bifall hvmje förslag i ofvanberörde syftning, men kunde dock ej underlåta att påpeka den inkonseqvens, hvarmed ifrågavarande förslag vore behäftadt, i det enligt detsamma det vore stadgadt förbud för tillträde till lärarebefattningar i folkskolor för bekännare af annan lära än den evangeliska, men något förbud i detta afseende funnes ej stadgadt i fråga om privata skolor och läroanstalter, hvarest det således stode såväl judar som andra icke-kristna trosbekännare öppet att blifva lärare. Det hade derför bort stadgas: att vid skolor och läroanstalter ej andra än bekännare af den rena evangeliska äran finge erhålla lärarebefattning i religion och de ämnen, som med religionsundervisningen ega sammanhang. Ej heller innehölle förslaget några bestämmelser, huruvida lika och samma rättigheter i fråga om lärareplatser vore medgifna inoch utländska personer af annan än den evangeliska läran. På dessa m. fl. skäl vore visserligen återremiss eller ock hela frågans uppskjutande till nästa riksdag önskvärd; men som ett sådant yrkande i allt fall ej torde vinna ståndets bifall, ansåg sig talaren böra rösta för bifall. Hr Henschen ansåg det vara önskvärdt, att något resultat i frågan vunnes vid innevarande riksmöte. Utskottet hade visserligen ej tagit steget fullt ut; men, i betraktande af frågans vigt och svårigheterna att få densamma på ett i allo tillfredsställande sätt löst, finge man väl nöja sig med hvad man fått. Ordalagen uti förslaget hade bort vara bättre valda och förslaget mera bestämdt; ecklesiastika embeten hade en ganska vidsträckt betydelse, och olika meningar vid dylikas besättande kunde förorsaka oreda. Talaren förmenade äfven det vara omöjligt att på samma gång vara en sjelfständig filosof och tillika godkänna innehållet af augsburgiska bekännelsen. Biföll utskottets förslag. Hr Gahn, ledamot af konstitutionsutskottet, medgaf att någon redaktionsförändring af förslaet visserligen kunde vara behöflig, men trodde dock de gjorda anmärkningarne ej vara af sådan vigt, att de borde föranleda återremiss. Redogjorde för de svårigheter, med hvilka frågan inom utskottet hade haft att kämpa. Det vore af vigt att stadga förbud för mosaiske trosbekännare att antagas till folkskollärare, emedan man på andsbygden ännu hyste en viss räddsla för jular, och toleransen mot dessa ej ännu vunnit ullt insteg i folkmedvetandet. I samma riktning yttrade sig äfven en annan af utskottets edamöter, hr Wern, tilläggande denne, att han insåg önskligt att alla paragrafer i grundlagen, som röra religionen, redigerades och bringades i ifverensstämmelse med tidsandans kraf, och sluade äfven dessa båda talare med tillstyrkande af bifall till ifrågavarande förslag. I likhet med hr Henschen hade äfven hr Ridlerstad önskat att större tolerans hade visats; nen, tillfredsställd att åtminstone något steg blifrit taget på toleransens bana, hembar han utskottet sin innerliga tacksamhet för dess osparda. nöda vid frågans behandling samt för det resultat, detsamma efter många besvärligheter och inder lyckats ernå. Förslaget blef enhälligt biallet. (Nr