kring hvilken de beqväma länstolarne voro ordnade i en halfeirkel samt redan upptagna af den vänliga värdionan och de vackra, intagande unga flickorna. Naturligtvis funnos der också platser för de båda gästerna. Roger gick gcnast bort till det börn der Cyntia satt, lekande med sin solfjäder. eDet skall ju snart bli en stor bal i Hollingford?4 sade han. Ja, tredje dag påsk ger Välgörenhetssällskapet sin vanliga balt, svarade hon. Skall ni besöka den? Det skall ni väl? Ja, mamma skall taga både Molly och mig med? CDet blir visst mycket roligt för eder båda — att få följas, menar jag. För första gången under samtalet såg hon upp på honom, och sann glädje lyste ur hennes ögon då hon sade: oJa, det blir just det roligaste af allt sammans. Det skulle vara mycket tråkigt utan Molly. Ni håller såledesaf henne? frågade han. Jag trodde aldrig jag skulle kunna hålla så mycket af någon — af något fruntimmer, menar jag. Detta sades i all enkelhet och upptogs också på samma sätt. Han närmade sig och sänkte rösten litet, då han sade: Jag var få orolig innan jag fick vets detta. Det gläder mig hjertligen. Jag ha ofta undrat huru I båda kommit öfverens. Har ni?t sade hon och såg åter upp. I Cambridge? Ni måste hålla bra mycket af Molly! Ja, det gör jog. Hon var så länge hos oss, och vid ett sådant tillfälle! Jag betraktar henne nästan som en syster. cOch hon håller också mycket af er alla. Hon talar så mycket om Hamley, att jag