geometriska, tvenne analytiska samt ett af mekaniskt eller fysikaliskt innehåll, och dessutom för ett öfversättningsprof, hvars misslyckande dock icke ovilkorligen utesluter från den muntliga examen, såvida tvåtredjedelar af herrar lärare hafva undseende med dess brister. Är det väl underligt, att så stränga fordrinvgar på realister tvungit dessa att, såsom man vet, till största delen öfvergå på klassiska linien, der en öfversättning från svenska till en ofta tarflig latin, och en understundom lika tarflig uppsats på svenska är nog för att berättiga yngling att undergå muntlig examen nu såsom efter stadgan för den afskaffade studentexamen, i hvilken realisten kunde både i språk och matematiska ämnen erhålla vitsordet godkänd och ofta ett ännu högre vitsord utan annat skriftligt prof än en godkänd uppsats på modersmålet. Till märkandes är vidare, att nu gällande skolstadga fordrar redogörelse för trenne lefvande språk utom modersmålet, då mönsterfolket, tyskarne, blott fordra tvenne utom deras modersmål, tyskan. Största olägenheten häraf drabbar isynnerhet tentend, som är nog olycklig att i egentlig mening vara privatist, ty för dem, som genomgått allmänt läroverk, gälla såsom betyg i afgångsexemen de vitsord, som de vid flyttning från sjette klassen erhållit i tyska språket såväl som i naturalhistoria, om de än till största delen glömt både naturalhistoria och tyska, och att detta är tallet, kan man sluta deraf, att vanligen ingen bland abituri tilltror sig att i det skriftliga profvet öfversätta från svenska till tyska språket, mot hvars lagar m. m. äfven en mera hemmastadd språkkarl ofta är mer utsatt att begå fel än mot det franska och engelska språkets, midt under det han till sitt förfogande har alla de hjelpmedel, som en abiturus icke får begagna. (Jemför ?Öfversättningsbockar? i Aftonbladet n:r 231 för den 5 Oktober 1865.) Hvad åter angår de fem problemer, som en realist har att lösa, så bör väl besinnas, att lösningen af problemer i allmänhet, likt lösningen af vissa charader eller gissgåtor, rätt ofta beror af en tillfällig lycklig ingifvelse, hvarförutan till och med en skicklig algebraiker understundom förgäfves uppbjuder all sin förmåga för att dermed komma tillrätta på en viss föreskrifven tid. Hvad slutligen angår maturitetsexamen i allmänhet, så fordra förnuft och mensklighet, att herrar lärare och censorer, i sakernag nuvarande skick, ådagalägga allt möjligt undseende med de examinerades brister, och det kan ej annat än lända dessa herrar till heder, att ett sådant undseende, åtminstone vid vissa läroverk, redan blifvit ådagalegdt. Mäåtte emellertid, genom åtgärder vid nu pågående riksmöte, den med så mycket skäl öfverklagade skolstadgan vinna en lika behöflig som af skolungdom och målsmän allmänt önskad och efterlängtad förbättring!