Aftonbladet – 17 april 1866, sida 3

Slöjdskolan i hufvudstaden. Till afgörande hos rikets ständer föreligger oförtöfvadt frågan om förhöjdt årsanslag ät slöjdskolan i Stockholm. Denna skola har nu, såsom bekant, genom det betydliga anslag sednast församlade ständer beviljade samt det bidrag Stockholms kommun lemnade, satts i tillfälle att uppföra en storartad byggnad, och i detta hänseende är sålunda skolans existens för framtiden betryggad. Kastar man en blick tillbaka på denna skolas första uppkomst och utveckling samt less närvarande ståndpunkt, måste man, med kännedom om alla de ekonomiska samt andra svårigheter, hvarmed skolan haft att kämpa, förvånas öfver, att den kunnat blifva hvad den nu är, på samma gång som man med glädje bevittnat, hurusom begäret efter kunskap och bildning hos arbetaren och yrkesidkaren, genom denna skolas verksamhet väckt till lif, år efter år tilltagit samt nu framträder med oafvisliga anspråk på att få behofvet ef undervisning tillfredsstäldt. Under en följd af är har skolans fortsatta verksamhet endast möjliggjorts genom enskilda personers pekuniära uppoffringar samt det nit och oförminskade intresse de skolans föreståndare och lärare visat för den goda saken, hvilka utan motsvarande ersättning meddelat undervisning. Sedan skolan numera genom dessa fortsatta bemödanden emellertid fått den omfattning, att den ådragit sig staismakternas hägn och synnerliga välvilja, bör man kunna hoppas att snart få se densamma ordnad till den omfattande bildningsanstalt, som, motsvarande vår tids kraf, uppfyller de växande fordringar, hvilka en i starkt framåtskridande varande industri i vårt land ställer på sina idkares yrkesskicklighet, konstsmak, bildning och kunskaper. Ur den intressanta redogörelse, som skolans föreståndare, kapten Björkman, lemnat i en för kort tid sedan utkommen broschyr öfver skolans uppkomst och utveckling till närvarande period, tillåta vi oss anföra följande: ?Ju större påtryckningen af de bildvingssökande blifvit, i ju högre grad hämmande mot denna utveckling har det djupa ekonomiska betryck, hvari skolan befinner sig, också låtit sig erfara, och fastän från och med 1863 års vårtermin, sedan hvilken skolau blifvit fylld omedelbart efter terminernas öppnande, inemot 500 sökande måst bortvisas, och mer än 600 måst antagas såsom -extraelever, och sålunda under vilkor att endast till någon ringa del få åtnjuta den undervisning skolans läroplan omfattar, så är det likväl endast genom stora enskilda uppoffringar som det varit möjligt att i öfrigt upprätthålia denna offentliga läroanstalt på den ståndpunkt, som af tidens kraf åt densamma anvisas. Det kan visser ligen synas vara ganska mycket, att denna lilla skola, som för 20 år sedan kom under slöjdföreningens vård, som dessförinnan endast räknade 40 lärjungar, som, till följd af de hinder af flera slag, hvilka den hatt att bekämpa, blott småningom kunnat blifva hvad den är, en af Sverges största läroanstalter, redan hunnit lemna undervisning ät ej mindre än 7435 individer från alla landets delar, nemligen 5878 manliga och, sedan vårterminen 1858, 1557 qvinliga; men huru mycket större skulle icke dessa siffror hafva varit, om denna skola i god tid och sedermera ständigt åtnjutit det hägn och det stöd, som den såväl förtjent och skulle hafva förmått så rikligen återgälda; ty dess mål är icke blott att låta bildningen nedtränga i för den tillförene främmande lager af samhället utan derjemte att höja smaken och konstsinnet, befrämja och förädla produktionen samt sålunda i allt vidare kretsar sprida, alla de välsignelser för individen, familjen och samhället, som äro frukter af det redbara och insigtsfulla arbetet.? För åstadkommande af det goda, som med denna bildning afses, är det emellertid icke nog att meddela en mängd allmänna, förberedande kunskapsoch konastämnen, samt sedan öfverlemnå arbetaren och yrkesidkeren åt sig sjelf att leta sig fram vid försöken att tillämpa på sitt yrke hvad.han lärt, utan undervisningen måste så bibrin