Aftonbladet – 17 april 1866, sida 3

ofelbart lika mycket transportredskap som till exempel jernvägsbolagens lastvagnar eller forbondens anspråkslösare åkdon. Hvarför beskattar man ej dessa redskap? Skilnaden är blott den, att de sednare försvaras af mäktigare Törespråkare än sjöfarten. Skeppsredaren betalar således skatt för sjelfva fartyget då det begagnas och är sedermera vid årets slut dessutom pligtig att skatta för den uppkomna vinsten på rederirörelsen. Detta är i lyckligaste fall dubbel beskattning; men om seglatiooen gått med förlust, så har skeppsredaren icke destomindre skattat till kronan, hvilken afgift ökar den verkliga förlusten. Vi finna det ganska naturligt, alt nuvarande bevillningsutskotts majoritet ej vill uppmuntra sjöfarten, hvilken icke begärt tullskydd, och således ej kan vara behaglig för samma majoritet eller blifva någon bundsförvandt för protektionisterra. Uti summans storlek finner utskottet ett hinder att öfva rättvisa; men just summans storlek bevisar att detär en utgift, som hårdt trycker sjöfarten. I stället för att bevilja äskad rättvisa och behöfliga lättnader åt sjöfarten, har man vidtagit några åtgärder, i syftning attytterligare försvåra densamma. Genom lifsmedelstullarne söker man fördyra provianten, så att svenska fartyg nödgas proviantera i utlandet. Genom benägenhet att skydda en misslyckad messingsfabrik, tvingar man skeppsredarne att förhyda sina far-. tyg i utlandet. Denna nyhet, att ålägga tull på marinmetall, påminner om den tid då Avesta koppar skulle skyddas, ehuru den var vida sämre och kostbarare än engelsk förhydnings kopparplåt. Alldeles på samma sätt förhåller det sig nu med Skultuna marinmetall, om hvars beskaffenhet vi bifoga följande intyg, utgifna af trovärdiga män och erfarne skeppsredare, hvilkas åsigter delas af alla svenska skeppsredare, som gjort samma bedröfliga erfarenhetsrön. Genom att tvinga svenska fartyg förhyda i utlandet, gå varfsarbetare, blocku akare, repslagare, segelmakare, snickare och målare miste om förtjensten å de arbeten, fom vanligen förekomma samtidigt med en förr hydning.