Aftonbladet – 17 april 1866, sida 2

-— Hr Tichatscheks uppträdande i går å Kongl. teatern säsom Rienzi var för den nära sextioårige sångareveteranen en ny seger, och talrika voro de beundiare, eom med de lifligaste tacksamhetsbevis helsade honom välkommen åter. Dea öfverlägsne konstnärens storartade röst har — underbart att omtala — under det sist förflutna året tydligen vunnit i styrka I1:kasom i välljud, och röjde, efter ett så ansträngande parti som detta, i sista akten icke den ringaste torrhet eller afmattning, utan var der, i den varma bönen som i de väldiga slutorden till det romerska folket, lika mäktig och hänförande, som i det snart sagdt makalösa recitativ, hvarmed i arbetets början den store talaren med ens står helgjuten inför åhöraren. Med ettord: Tichatschek tycktes oss i går mera förträfflig än någonsin. Särdeles väl understödd af fru Michaeli och de andre i operan medverkande artisterna lyckades han också bereda mycken framgång åt en tondikt, hvars värde, ehuru det i vissa delar erkännes af alla, likväl i det stora bela varit och torde blifva ett temligen segt tvisteämne. Till ett närmare skärskådende af den, både såsom komposition, men framförallt med afseende på utförandet, högst intressanta företeelsen skola vi med det snaraste återkomma. Huset var i det närmaste utsåldt, och inropningarne lika många som styckets afdelningar. Afven baletten, anförd af mill Forssberg, skördade stormande bifall. — Offentlig föreläsning. Den föreläsning docenten Dietrichson i går afton höl. å stora börssalen var besökt af en talrik publik,