Aftonbladet – 16 april 1866, sida 2

MUSIE. Den i går i Musikaliska akademiens lokal gifna matingen var i sin anspråkslöshet vida mer animerad än mången så kallad stor konsert, hvaraf man väntar mycket och får — vänta. Trion af Gade är en ganska förtjeostfull, rikt utarbetad komposiuon i denna mästares vanliga manår, hvilken, om ej genast fattlig för hvarje åhörare, likväl intresserar genom åtskilliga egendomliga partier. MIl Hebbe sjöng två präktiga folkvisor, och hade den artigheten att som exlranummer gifva den så anslående: ?Fjorton år?, som hon lärt oss att beundra. Hr Sauvlets flöjt beredde åhörarne en njutning, sådan man icke väntar af ettinstrument, hvaråt vör tid eguar alltför liten sympati, isynnerhet då det ljuder solo; men hr Sauvlet är en sällsynt mästare, som med sin nästan mirakulösa talang adlar säväl instrumentet som kompositionen. MI Enequist bidrog med utförandet af en bland Mendelssohns intagande PLieder? äfvensom med Littolts ?La fileuse?, hvari framträdde en behaglig touche och stor färdighet, ehuru piauot var föga tacksamt. Det som utan tvifvel lifligast anslo; alla var likväl de komiska sånger, hvarme hr Uddman regalerade och hvilka i sanning voro oemotståndligt roande. Vi veta ingen artist vid den lyriska scenen, fom så väl sum hr Uddman förstår att, utan uppoffring af musiken, framhålla allt det lustiga i orden, och genom dessa begge makter i förening kalla till lif det mest uppsluppna och tillika hjertliga löje. Likasom ml Hebbe inropades äfven hr Uddman af det tacksamma auditoriet. Hr Behrens andliga konserti Jakobs kyrka fick, då ban sjelf af opasslighei hindrades att — förutom i ett par ensembler — deri deltaga, ett sken af förfeladt , ehuru de utmärkta artister, hvilka han som biträden hade att påräkna, i allmänbet väl ersatte hvad han var hindrad att gifva, Hans första solonummer föravann visserligen spårlöst, men det andra — en aria at HalCvy, om vi ej missminna oss, ur denne raästares ?Judinnan? — tolkades i hans ställe af hr Willman med stor förtjenst; och för det sista, denna oratorie aria af Schachner, som genom ett oblidt öde förföljes af den mest hårdnackade otvr, godtgjordes man rikligen genom en charmant duo, som särdeles väl utfördes af hr Walin och hans syster, mll Amalia Walin. BSistoämnda artist sjöng äfven med god nyansering en väl episk aria ur Gunnar Wennerbergs berömda tondikt Jesu födelse; och Schachner blef genom ett vackert eanon, som utfördes af fru Michaöli och hr Arnoldsson, i alla fall representerad för aftonen. Bland de öfriga numren i konserten voro Hammerichs Ave Maria, som ypperligt framtrollades genom fru Michaölis sköna toner, och hr Gilles Benedictus, från en annan kyrklig soir under säsongen redan bekanta; dess glanspunkt tycktes oss vara Mendelssobn-Bartholdys starka, melodiskt rika och äfven till sitt väsen friska Högtidssång, hvari såväl kör som soli och ackompagnement förträffligt gjorde sig gäl. lande, och hvars inöfvande torde ha företeltt mänga svårigheter, hvilka emellertid vid representationen fullkomligt voro öfvervunna; dess begge afdelningar inleddes genom orgelnummer, förträffligt återgifna af professor G. Mankell; och — såsom de flesta — elutades den med Beethovens ?Guds Jof i naturen?, som gjorde all heder åt skarpskytteföreningens friska kör. Kyrkan var till trängsel fylld af andäktiga ähörare.