Aftonbladet – 16 april 1866, sida 2

den iiknade ej mera mrs Hernans. Hans poetiska förmåga var väsentligen imitativ, och på sednare tider hade han följt en po: pulär sonnet-författares spår. an genombläddrade sonnetterna: de utgjorde nästan hans biografi. Titlarne, som han ordnade i följd, lydde så: Till Aimåe, på en spatserfärd med en af sina elever. Till Aim6e, sjungande TillAime, vä tillstod min k Ainites I Vigselringen. Den unga hustrun. Då han kom till denna sista sonnet, lade han bort papperen och föll åter i tankar. Den unga hustrun?. Ja, och en hustru från Frankrike, ett romerskt-katolskt fruntimmer och som hade varit guvernant, kunde sägas hafva varit i tjevst! Blotta omnämnandet af allt detta för squiren kunde sägas vara som att skaka en röd flagg för ögonen på en tjur. Om han bara finge se henne!? tänkte Osborne. Om han bara finge se henne och höra henne tala på sia brutna engelska,