Aftonbladet – 16 april 1866, sida 2

SOM EmIINaA Du Bä, sån Anus det ej räcka länge. Äfven om jag ville skrifva in mig i Temple eller Lincolas Inn, så behölde jag dock för de första två eller tre åren understöd till mitt uppehälle, Det vore omöjligt att lefva på min sold som officer, ifall jag valde detta yrke. För öfrigt äro obehag förknippade med hvarje yrke -— jag kunde ej besluta mig att inträda i något af dem jag känner till. Kanskodet bättre än allt snnat skulle pasra mig att bli prest, men att vara tvungen att skrifva predikningar hvarje vecka, antingen man hade något att säga eller ej och dessutom, troligen, vara dömd att umgås blott med folk som vore en betydligt underlägsna i bildning och uppfostran ! Och dock — stackars Aimöe måste hafva penningar! Jag kan ej uthärda att jemföra våra, med vildt och sötsaker öfverlastade middagar, med Aimbes stackars små lamkotletter. Men hvad skulle min far säga om han visste att jag är gift med en fransyska, I det lynne han nu är, gjorde han mig gerna arflös, om han kunde, och han skalle tala om henne på ett sätt som jag icke kunde uthärda. Och af katolsk trosbekäxnelse också! Ja, jag ångrar det dock icke! Jag