Aftonbladet – 16 april 1866, sida 2

den egendom, som fört gang skUblSnn avE hans. Roger skukg blifva presti den all-: varlige, långsamme Roger passade just dertill, och då han förklarade att han ej hade lust att inträda i kyrkans tjenst, utan föredrog ett verksammare lif, så passade han till hvad som helst; han var praktisk och användbar, och kände få alla de befattningar, från hvilka Osborne var utestängd genorra sin Clegans ock fittrstora snille; så till vida var det godt att den sednare var äldste sonen, ty han skulle aldrig kunnat arbeta sig fram genom verlden, och för honom att slå sig på något yrke — det skulle varit som att hugga timmer med en rakknif! Och nu var Osborne hemma, hans årsunderhåll utbetalades icke mera, ehuru ingenting hvarken af honom sjelf eller af fadren blifvit yttradt derom: penningaffärer var ett alltför kinkigt ämne iör att af någondera vidröras. Då och då kastade squiren åt honom en tiopundsedel eller så, men det slags halfqväfda brummande, hvarmed dessa sedlar gåfvos honom, och ovissheten om tiden då de skulle erhållas, gjorde det omöjligt att på dem grunda nägra beräkningar.