Aftonbladet – 12 april 1866, sida 2

gång gåfvo såväl inkomster som utgifter olika summor. Han blef så förtviflad derför att han kunnat börja gråta likt ett barn; trö!t, ledsen och ond slog han slutligen ihop sina böcker och utbrast: Jag är gammal nu och mitt bufvud är ej så redigt som förr? Det är väl sorgen öfver henne som gjort mig sådan. Jag var ju ingenting att skryta af förr heller, men hon hade höga tankar nog om mig, Gud välsigne henne! Hon tålte aldrig att jag sade alt jag var dum, men jag är nog det ändå. Osborne borde hjelpa mig med detta. Hans lärdom har kostat pengar nog dertill; men i stället kommer han ner, klädd som den största sprätt och tänker icke ens på huru hans skulder skola betalas. Jag önskar att jag bedt honom söka sin utkomst som dansmästare! Han kläder sig i alla fall som en sådan. Och attingen menniska skall veta hvar han gjort af pengarne! Kanske Roger också en vacker dag kommer hem med en svärm kreditorer i hälarne! Nej, det gör han icke — icke han; han är icke något snille, men han är att lita på, det är hon, gamle Roger.. Jag önskar jag hade honom här. -Han är icke äldste sonen, men han är dock intresserad af egendomen och han kunde göra upp de här odrägliga böckerna ät mig. Jag önskar Roger vore här!4 (Forts. följer.) —