Aftonbladet – 11 april 1866, sida 3

, t-) — Ett bergras. Från byn Alpagos i nor iItalien meddelas en förfärlig händelse. Nämn iI by, bestående af 31 boningsoch ungefär lil n många uthus, samt med en befolkning af or yr I kring 200 menniskor, är belägen vid foten afe rI kalt berg, som är alldeles undermineradt af berg n floden Tessin, och man har af denna orsak r r ) dan länge befarat en katastrof. Klockan on f, kring 8 på morgonen den 4 Mars började kre -) turen ängsligt råma och visa en sådan oro, a n menniskörna högligen förskräcktes deröfver, mycket mer som straxt derpå stora stenar bö jade lossna f.ån berget. Man rörde stormklo kan, folket strömmade tillsammans och börjat genast att skaffa qvinnor, barn och boskap 1 byn. Liksom om försynen sjelf vakat öfver ir vånarnes lif, gick räddningsarbetet lyckligtvis ft sig. Men klockan 2 eftermiddagen lossnad plötsligt ett klippstycke af 200 fots höjd och 25 fots bredd, ryckande med sig mindre stycke J och krossade i fallet helt och hållet 12 hus oc -I gjorde 20 andra obrukbara. Följande morgo förnyades det förfärliga skådespelet, hvarvid åte: stoden af byn förstördes. Utom sina kreatv lyckades de arma menniskorna icke rädda me än lifvet. — Far och son. I brist på allvarsamma n heter berättar; parisertidningen Liberte följant I lilla historia, som tyckes vara rolig nog. Ho I daterar sig för dessa sista dagarne. Grefve de L... har en son, som, man måst lerkänna det, icke ger sitt tidehvarf exemplet a Jalla dygder, men som deremot besitter en rät ) vacker samling af småsynder. Han älskar all TI hvad som är älskvärdt och kurtiserar bra gerne spader dam. Efter att förgäfves ha försökt åter föra sin son på dygdens stråt genom goda råt och de allvarsammaste föreställningar, beslö refven, som såg sina bemödanden fruktlösa, er ar att säfta sin son under förmyndare. Oak tadt alla de goda skäl som han hade att före bringa till rättfärdigande af denna stränga åt gärd, trodde han sig böra taga sin tillflykt til en ryktbar advokat, som med lätthet utverkade sig ett domstolsbeslut, hvarigenom sonen, för klarad för oförbätterlig spelare, kort och god sattes i omyndighetstillstånd. Någon tidsednare kom advokaten för att upptaga sitt arfvode ai den stränge fadren, cch man blef snart öfverens om summan. Grefve de L... går till sin kassa kista och uppräknar beloppet; men innan han öfverlemnar det åt advokaten, som redan uträckte handen derefter, sade han: 7Anfäkta, min bäste, det är en rätt vacker summa; om vi skulle sätta ut den på cart? Advokaten tvekar; men ack! snart låter han förleda sig af -grefvens vältalighet och partiet börjar. Fem timmar sednare var advokaten ursinoig öfver förlusten af tretusen francs, och gick sin väg svärjande att hämnas. I sjelfva verket uppträder han nu såsom juridiskt biträde åt sonen, som i sin tur väckt rättegång KT äd få en förmyndare tillsatt öfver sin spelare till far. — Meningsfribeten i England. I England hållas, som bekant, sammankomster på öppen ata. Der uppträdde en viss afton på Edgwareoad en man af aktningsvärdt utseende och menlös uppsyn, hvilken, uppklifven på en stol, talade till folket och gaf detsamma ett råd: han uppmanade det att bränna upp husen. Han tilllade, höjande armen: Se der ett hus som tillhör min bästa vän, hvilket icke hindrar att man kunde börja med detta.? Hopen betraktade huset. Man öfverlade. Man sade hvarken ja eller nej. — Är ni riktigt säker på er sak? — frågade nägra, strykande sig om skägget. — Det skulle komma att stå hett? — sade en annan. Men en lord som hade hört allt uppfordrade harmsen en polisman att häkta talaren, som lät bortföra sig, och med hvilken man samtalande marscherade till vaktkontoret. Under vägen utvecklade han ännu uppbyggligheten af sitt system. Dagen derefter förekom målet. Det är så man gör 1 England. Lorden stod på ena sidan, den anklagade på den andra. Aldermannen, adresserande sig till lorden, yttrade: Ni har låtit häkta denne män derför att han stört den allmänna säkerheten... förorsakade han några oordningar? — Sanningen att säga några oordningar förorsakade ban icke. — Hvad gjorde han då? — Han höll skändliga tal... han talade om att bränna upp husen. — Ers herrlighet har icke sett något annat? — Nej, hr president. Aldermannen teg ett ögonblick, derefter vände han sig till den tilltalade med de orden: Tror ni att man bör bränna upp husen? — Ja, hr president. — År ni öfvertygad derom? — Fullkomligt. Aldermannen sätter på sig sin mössa och säger: Jag ätter er i frihet. Och vändande sig till lordeng illägger han: Hvarför skulle man döma honom, lå det är hans opinion? (Evenement.) — Fruktsamhet. En snickarhustru i Ploören Cötes du-Nord) nedkom den 14 i förra månaden ned trillingar, två gossar och en flicka. Denna Ivinna, som gifte sig vid 23 år: ålder, räknar nu 3 vårar. Under sitt tjugoåriga äktenskap har won skänkt lifvet åt 22 barn, alla fullgängna, tom ett; af alla barnen återstå dock blott 6 lefande. Fyra gånger bland sexton har hon nedcommit med tvillingar. — Konsten att lefva. För någon tid sedan ästes i åtskilliga brösseltidningar följande anions: En ung man af ged familj, med uppfotran och fullkomlig verldsvana, erbjuder en ung nan, som eger 30,000 franes i ränta och som har råkigt, att emottaga hälften af hans inkomster ör att lära honom att på ett behagligt sätt lefva pp den andra hälften. Detta Erbjudande, huru riginelt det må synas, var dock allvarsamt meadt. Det kom från en ung engelsman, som ade någon privat anställning. En annan enelsman, spleenetiker till lynnet, gick och tog eda på annonsören; han blef förtjust öfver sin andsmans qvickhet, originalitet och humor. Kortigen, en notarie erhöll uppdrag att uppsätta ett ssociations-kontrakt dem emellan för en tid af 0 år. De ämna nu göra en resa kring verlden, ch lära redan betingat platser på ett fartyg tillörande en rik belgisk redare, och hvilket lemar Åntwerpens hamn i nästa månad. Rättelser. I n:r 81 (B.), sid 3, sp. 5, rad. 11 sår: en å, läs: en; rad. 26 står: Daniels, läs: Daniels; ad. 70 står: fluoroschensen, läs: fluorescensen.