Aftonbladet – 11 april 1866, sida 2

del, handtverk och andra yrken. Ståndet åtskildes kl. 741 e. m. RA Hos redaktionen af Aftonbladet anhålles vördsamt om plats för nedanstående rader angående Nordvestra stambanan. Det kan icke annst än väcka störåta förvåning, när man under diskussionerna angående norra eller södra liniens företräde, beständigt hör en mängd personer envist vidhälla den föreställningen, att södra eller Carlstads-linien icke skulle medgifva hergslagen den behöfliga utfartsleden för dess produkter, ej heller den tillförsel af kol från vestra Wermland, som förmenas kunna päräknas — men att norra linien deremot otvifvelaktigt inneher dessa båda egenskaper, hvarföre bestridandet af dess ändamålsenlighet nästan likställes ned fiendtlighet mot Wermlands tvenne förnämsta näringsgrenar utom jordbruket, nemligen bergsbruk och skogshushållning. Huru många ha ej blifvit förvillade gen: m detta rop, samt ansett södra linien nästan såsom en konspiration till förmån för ett stadsintresse mot landsbygden och mot tvenne af fäderneslandets vigtigaste näringsgrenar. Allt detta är dock ett fullkomligt misstag. En blick på kartan — för den som öfverhufvud besvärar sig med att se på en karia — visar ögonblickligen att norra linien lika litet berör bergslagen, som den södra, från hvilken den i bersslagens närhet i sjelfva verkerket högst obetydligt aflögsnär sig. Trots den obegriphga krökning norrut, som norra linien gör mellan Klar-eliven och Fryken, kommer den dock ingenstädes närmare bergslagens yttersta vestra gräns än halfannan mil, hvilken omständighets vigt ytterligare ökas derigenom, att bergslagens vestra del är minst rik på grufvor och hyttor, som i största mängd just förekomma i dess östliga och nordliga del Under sådana förhållanden är klart, att ingendera linien kan i väsentlig mån — unnat än genom den för båda gemensamma beröringspunkten vid Kristinehamn med förbindelselinien från Filipstad öfver Bjurbäcken och Sjöändan — gagna bergslagen, såvida icke bibana till Filipstad kommer till stånd. Men kommer en sådan bibana till stånd till någondera linien, då är omöjligt att fatta hvarföre ej alldeles samma produkter från bergslagen skulle kunna gå på bibanan till södra imien, som på den norra, eller hvarföre icke alldeles samma kolqvantitet skulle kunna tilljöras. bergslagen på den ena som på den andra. Sannt är, att en bibana till södra Jinien skulle förorsaka en omväg af halfannan mil till vestra Wermland med i förhållande dertill stegrad transportkostnad; men månne detta icke i riklig min uppväges derigenom att alla varor som gå til och från bergslagen, i stället få ew lika stor jernväg, med i törhällande dertill minskad trausportkostnad, till hela det öfriga Sverge? Ar nu förhållandet sådant, att båda linierna med bibanor erbjuda bergslagen samma fördelar samt utan bibanor lika litet gagna den — och detta torde vara svårt att bestrida — då börjar frågan om de olika kostaaderna att göra sig gällande. Det visar sig då, att en bibana f. ex. till Norum på norra linieni anseende till ofördelaktiga terrängförhållanden skulle kosta 170,000 rdr mer än en dylik t. ex. till Ölme på den södra, fastän den sednare blef något längre. Det visar sig vidare, att norra banans anläggningskostnader äro 1,150,000 rdr större än den södras. Det visar sig sedermera, att trafikoch underhållskostnaderna på norra linien, i anseende till ofördelaktigare lutningsoch krökningsförhållanden, mäste blifva större än på den norra — huru mycket är ännu omtvistadt, men sjelfva faktum ej. Det visar sig ytterligare att anläggningstiden, om man anlager somma arbetsstyrka — i detta hänseende den enda billiga jemförel:egrunden — måste blilva vida längre för norra än för södra linien ; huru mycket är äfvenledes omtvistadt, men ej sjelfva faktum. Det visar sig slutligen att, om norra linjen komt er till stånd, icke allenast en bibana måste anläggas till bergslagen, uten äfven till Carlstad, hvilken sednare i anseende fill ofördelaktiga -terrängförhållanden blir ganska dyr,. möjligtvis 2 millioner och deröfvers Nu frågas, om icke, då båda linierna med bibanor-i lika mån kunna gagna bergslagen och vestra Wermiand, ofvanstående förhällanden mäste hafva ett alvörande inflyande på frågans bedömande till förmån för södra liniep? Har landet, har provinsen Wermland verkligen sådent öfverflöd på venningar, att så högst betydliga summor unna borikastas på grund af ex dunkel och utredd föreställning om norra liniens föreräde för industrien, för bergsbruket och för kogsskötseln, derföre att den går litet nordigare än den södra, utan att derföre på ängt när beröra bergslagen? Man vågar framställa en allvarsam varing mot en sådan löslig uppfattning af fråan. Man vågar erinra, att ingerstädes hitls blifvit bevisadt, att norra linien med biana är fördelaktigare än den södra med ibana. Och detta är likvisst frågans kärnunkt, åtminstone ur den synpunkt, från vilken ständerna skole bedöma densamma. pp cinsändt.) m mopniskoplågeri och mångläsning. Ganska ofta läser man uti de allmänna olisreferaterna uppgifter på strängt strafdt djurplågeri. Nu är visserligen detta tt glädjande tidens tecken, väl förtjent att åa allt sätt erkännas och prisas. men då