Aftonbladet – 11 april 1866, sida 2

DIGULTARULSI den il April Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets Korrespondent.) Berlin den 7 April. Påskveckan var i Berlin ganska orolig. Vi fingo ett slags ultimatum af Österrike, inställning till en del af krigsrustningarna, ja i största tysthet ett slags ministerkris, hvilken dock varade endast några timmar. Nu är ställningen i det hela taget oförändrad. Krigsrustningarne å ömse sidor bibehållas, ja fortsättas till och med, men det spända förhållandet har dock gifvit med sig något. Hvad Österrikes ultimatum beträtfar, så framlemnades det här af grefve Karolyi den 31 Mars och innehöll en förklaring af Osterrike, att det ej hade för afsigt ett anfalla Preussen, betecknade påståendet, att Österrike hade rustat sig mot Preussen såsom ogrundadt, samt begärde en motförklaring i samma anda af Preussen. En sådan afgickockså för några dagar sedan till Wien. Preussen står fast vid påståendet, att de österrikiska rustningarne förorsakat det spända förhållaudet och föranledt Preussens tefensiva rustningar, samt förklarar å sin sida, att det ej vill anfalla Österrike och slutar med några höfliga, men spetsiga anmärkningar om konungens vänskapliga känslor för kejsaren, hvilka icke förändrats af den politiska ställningen. Då sterrike i sin not äfven talat om kejsarens vänskapliga känslor för den preussiska staten; vore det tillfälle att bevisa dessa genom handling. Så står saken, och den diplomatiska ställningen har icke undergått någon väsentlig förändring; ty med den ömsesidiga förklaringen, att man ej ämnar anfalla; är föga sagdt, så länge de sväfvande frågorna icke ätt något steg framåt till sin lösning. Hvad beträffar inställandet till en del afde militära förberedelserna, så har det endast atseende på det uppskjutna bildandet af artilleriets ammunitionskolonner, hvilket alltid medför de största kostnaderna genom inköp af trossoch draghästar. Man har icke velat hasta med dessa utgifter, som uppgå till flera millioner, så länge som kriget icke är definitivt beslutet. Det tillfälliga sammanträffandet mellan den utaf grefve Karolyi framlemnade noten och detta uppskof väckte under de första dagarneaf denna vecka och isyonerhet på annandag Påsk en fredestämning, hvilken börsen helsade med en ofantlig kursstegring. Å andra sidan blef det bekant, att konungen mera bestämdt än någonsin tillkännaifvit sin ifriga önskan, att freden måtte ibehållas. Härmed hängde den underrätsen tillsammans, att det under några timmar varit fråga om grefve Bismarcks afsked och en minister Roon-Goltz. Krigsministern, genera:en v. Roon, skulle bli ministerpresident och preussiska sändebudet i Paris, grefve Goltz, minister för utrikes ärendena. Men denna kombination, som påyrkades af den mot premierministern fiendtligt sinnade delen af hofvet, gick om intet, emedan ett dylikt ombyte i detta ögonblick skulle halt Dbetydelsen af en Preussens förödmjukelse inför Österrike. : Efter mångfaldigt vacklande ha vi. derföre återkommit till den kroniska förbittring i förhållandet mellan Preussen och Österrike, som i hvad ögonblick som helst kan antaga en akut skepnad. Emellertid bli folkdemonstrationerna mot kriget allt talrikare. Nästa onsdag kommer äfven nationalföreningen i: Berlin att uttala sig mot kriget, hvars opopularitet jag i mitt förra bref sökte förklara. Sedan det, om också osäkra, hoppet har påstått, att kyisens undanrödjande äfven skulle kunna medföra Bismarcks fall, har agitationen mot kriget stegrats, och man kan icke undgå att sej att denna ström betydligt förökat de hinder, som ställa sig i vägen för den oroliga ministerns handlingålust. Men såsom Tförhållandena nu stå mellan Berlin och Wien, är en borgen för fredens upprätthållande dermed icke gifven... Jag upprepar att situatioben ser något spänd ut; men atthvilken tillfällighet som helst åter kan göra, konfliktens fara ännu intensivare. Diplomaterna sammanfatta sitt omdöme öfver ställningen sålunda, att så länge hr von Bismarck är minister, är det mycken utsigt till en krigisk lösning. Jag vill i dag förskona edra läsare från! skildringen af det fortfarande virrvarret i Tyskland. De mellanstora och små staterna rusta och tänka ännu alltjemt på att göra sig beredda till krig, det vare sig till Österrikes understöd eller till skydd för den väpnade neutralitet, som det första kanonskotj tet skulle omintetgöra. Den Bismarckska cirkulärdepeschen af den 24 Mars har slår . it ned likt en bomb i de små hofven. De esta ha flytt bakom förbundsrätten, men . med. den tysta öfvertygelsen, att den icke länge skall skydda dem, om Preussen gör allvar. : Nästa diplomatiska tilldragelse blir den väntade andra depeschen af grefve Bismarck om förbundsreformen och ett parlaments inkallande, hvarom jag skref redan i mitt förra bref. Depeschen skall snart afgå och verkligen föreslå ett parlament ur direkta val för hela Tyskland, hvilket i förening med regeringarne skulle åt Preussen öfvers emna högsta ledningen af Nordtysklands koneentrerade försvarskrafter till länds och sjös. Inom den tyska pressen har underrättelsen härom, såsom man kunde vänta sig, nottagits med misstrogna skakningar på hufrudet. Regeringarne skola naturligtvis ännu nindre vilja höra talas derom. De liberala vartierna utom Preussen: skola ropa sitt Timeo Danaos! till grefve Bismarck. Ivarken inom diplomatien eller bland allnänheten tror någon på framgång för detta let preussiska handlingspartiets nya schackrag. Men saken skall dock göra buller, nnu mera förbittra Österrike och mellantaterna, gifva nytt ämne till. beskyllningar je båda Sm emellan, hålla krisen sväfande samt senom allt detta hefrämia den I MM vt MÅR ÅA om