J. Chr. Boström. HI. Hafva vi hittills betraktat den boströmska filosofien i rent teoretiskt och ethiskt afseende, så vända vi oss nu till den delen at samma filosofi, som sysselsätter sig med de etatsrättsliga frågorna. Vi äro dermed ock inne på ett fält, der den stora allmänheten kanske mest har gjort bekantskap med det boströmska systemet. t Den stora allmänheten har i denna punkt ej fällt domen till det boströmska systemets fördel. Boströms förkärlek för nyligen uppkhäfda fyrståndsrepresentationen i Sverge har man anselt vara nog för att visa ohållbarheten af alla hans rättsfilosofiska satser. Vi åter påstå, att läran om fyrsfåndsrepresentatioren utgör blott en ringa del af Boströms rättsfilosofi, att man icke är berättigad att, i fall man ej gillar fyrståndsrepresentationen, derföre fördöma de öfriga rättsfilosofiska satserna hos Boström, att dessa rättsfilosofiska satser till och med äro ett uttryck af den nyare tidens anda, och stt det, såvida vi kunna döma, ej strider emot Boströms bestämning af representationens begrepp att hylla och omfatta ett annat sätt för folkets representation än fyrståndsrepresentationen. Vi hoppas att, när läsaren genomläst denna del af vår uppsats, han skall instämma i dessa våra påståenden. För att kunna inse sjelfva andan af den boströmska rättsfilosofien måste vi se till, hvaä Boström menar med den juridiska rätten. Denna rätt måste vara en verksamhet i enlighet med den juridiska lagen. Af den juridiska lagen eller rättslagen är menniskan bestämd, såvida hon i sin fria verksamhet träder i yttre förhållande till andra, hvilka jemte henne bestämmas af samma rättslag. Men om rättslagen skall kunna bestämman