Aftonbladet – 10 april 1866, sida 5

och ofta, då han såg huru hans häftighet och obillighet sårade andra, var ha färdig att anropa deras medlidande och säga: Haf barmhertighet med mig, ty jag är mycket olycklig.? Huru oft. hafva icke sådana stumma böner stigit ur hjertan som gripit sina sorger från den orätta sidan och huru sällan hafva de ej blifvit förstådda! Och då squiren såg att hans tjenare började frukta honom och att hans förstfödde son undvek honom, så klandrade han dem icke. Han visste att han höll på att blifva en verklig hustyrann; det såg ut som om allting ville sammansvärja sig mot honom och som om haaos krafter voro för ringa till striden; — hvarföre skulle eljest allt gå så illa nu, både inom och utom hus, då han eljest ej hade haft någon annan sorg att bära än förlusten af sin hustru, om nemligen allt hade gått efter önskan? Men just då han behöfde penningar för att tillfredsställa Osbornes kreditorer, blef skörden så ymnig öfverallt att sädespriserna sjönko lägre än någonsin på mänga år. Squiren hade vid sitt giftermål försäkrat sitt lif för en ganska betydlig summa, som var ämnad att tillfella hans hustru om hon öf verlefvat honom, eller ock hans yngre barn. Roger var nu den ende, till hvars fördel denna anordning kunde påräknas, men squiren ville i alla falla visst icke gå miste om kapitalet genom: att ej inbetala de årliga premierna. Han ville icke, om man ock tillbjudit honom köpare, sälja någon delaf sitt fädernegods, och det var dessutom redan betydligt sku dsatt. Han hade dock mången gång tänkt på att det kanske varit ett mycket klokt steg om han sålt en del if egendomen och med köpesumman ini:set skulderna på den återstäcnde delen, eller bättre odlat och drainerat den, Bederl