Aftonbladet – 10 april 1866, sida 5

var rent af en händelse att jag fick se er genom fönstret.? Jag såg er visst för en stund sedan, men jag kunde ej blifva William qvitt. Det gick ovanligt långsamt för honom 1 dag att begripa hvad jag sade, och han kunde nästan alls icke förstå min plan för de nya blomsterqvarteren.? Är det på detta papper, som ni håller i handen? Låt mig 1å se det, jag ber er. Ah! jag ser att ni lånat litet från vår trädgård der hemma, har ni icke det? Denna grupp af mörkröda pelargonier med en låg ligusterhäck omkring — det var min mors älsklingside !? En kort tystnad uppstod. Molly bröt den först. Huru står det till med squiren nu ?? sade hon. Jag har icke sett honom sedan.? Nej, han talade om huru gerna han ville träffa er, men han kunde ej besluta sig att göra ett besök här. Det kunde väl icke gå an att ni kom till oss och stannade ett par dagar nu? Det skulle vara en stor glädje för min far; han betraktar er verkligen som en dotter, ch både Osborne och jag skola alliid anse er som en syster, elier all den ömma vård ni skänkte vår mor till det sista och all den kärlek hon hyste för er. Men det kunde väl icke gå an att ni kom nu? ?Nej, visst icke! sade Molly hastigt. Jag tror nog att det vore godt om ni kunde komma till oss. Jag har visst sagt er, att Osborne har uppfört sig annorlunda än jag i hans ställe skulle gjort, det vill säga, icke orätt, men han har misstagit sig i många saker, efter hvud jag tror. Min far deremot har fått i sitt hufvud att — ja, det hör icke hit, men slutet blir i alla tall att Osborne är och förblifver i onåd, hvaröfver ingen är mera bedröfvad än vår