Aftonbladet – 10 april 1866, sida 1

ska syfte, som ligger till grund för dessa : uppsatser, kunha vi endast beklaga att författarens åsigter om sättet att nå detta syfte äro fullkomligt stridande mot våra och efter hvad vi tro emot nästan hela nationens uppfattning och tänkesätt. . i skola med det första underkasta de satser, som innehållas i denova uppsats, en mera detaljerad granskning. För dagen inskränka vi oss till några korta anmärkningar. Vi hafva redan hört flera af de riksdagsmän (lyckligtvis hittills, efter hvad vi tro, icke många), som blifvit vunna för förslaget, i likhet med insändaren yttra den meningen, att det ju i alla händelser icke innebär någonting eå farligt att godkänna de grunder, som förslaget framställer och derigenom gifva regeringen tillfälle att till nästa riksdag utarbeta en detaljerad författning, som då ytterligare skall underställas representationens granskning, hvarigenom hela frågan sålunda kommer att erhålla en dubbel pröfning, i stället för att såsom tidninforms påstått man skulle vilja begagna onjunktureraa för ett helt oförhappandes gepomdrifva densamma. Detta påstående låter icke illa, men vid den ringaste närmare eftertanke visar det sig, att detsamma allsicke håller streck. Då man äskar att ständerna nu skola godkänna de ifrågavarande grunderna, så måste man antingen mena, att beslutet i det fallet skall vara bindande eller också icke bindande. Vore det sednuare fallet, innebure ett sådant beslut ingenting förbindande för den blifvande nationalrepresentationen — såsom man under diskussionen vill låta påskina — hvarföre skulle man då vara så ifrig att ästadkomma ett sådant beslut och hvartill skulle det då tjena? Regeringen skulle ju då lika väl med eller utan ett sådan principielt beslut kunna utarbeta ett fullständigt förslag i ämnet, alt framläggas för nästa riksdag. Skulle beslutet återigen våra bindande, Gå har man förmått den sista ståndsriksdagen ait ?köpa grisen i säcken?, att på förhand ant ga någonting, om hvars detaljer och tillämpning man endast kan göra sig sväfvande föreställningar och sålunda onödigtvis och på ett i sanning föga grannlaga sätt efterlemna åt den blifvande folkrepresentationen, som redan om tre fjerdedels år skallsammanträda, ett högst obehagligt arf. Amnets vigt och allvar nödgar oss att uppriktigt omtala den version, 8 m är allmänt gängse i sfseende på deuna ifver ett nu gercomdrifvea ett dylikt principbetänkande. Man ger deri allmänt en bestämd misströstan att få dessa grunder antagua af den blifvande representationen och en önskan att genomårifva dem vid en riksdag, der måhända knappa majoriteter ivom tre stånd ekulle, trots bondeståndets skarpa och enhälliga motstånd, kunna pålägga en börda, som hårdast skulle drabba nämnde stånd. Vi tro emellertid att det skulle vara i hög grad obilligt och tillika högst oförsigtigt, om man verkligen ville be agna sig af en sådan taktik. Vi finna ett stöd för deana vår åsigt uti ett yttrande sf en bland konungens utmärktaste rådgifvare. Friberre Gripenstedt yttrade uti sitt första anförande på riddarhuset rörande. representationsfrågan, den. 5 Dec. förlidet är, bland annat följande: ?Hvad angår en befarad likgiltighet för lörsvearsverket, så ber jag att till en början få fråga, om någon sådan visat sig i brödralandet, under omständigheter, hvilka i viss mån äro jemförliga med dem, som här skulle inträda. Förhållandet synes mig i stället vara det motsatta, åtminstone hvad beträffar sjöförsvaret, hvilket i Norge utvecklats till nagonting effektivt, då detta Törst helt nyligen hos oss börjat blifva händelsen. Men man anser kanhända, att det nu är lättare att erhålla anslag, än med den pya reresentationen. Dervid får likväl icke förises, att i fråga om uppoffringar och förpligtelser af denna art, måste det vara af stor vigt, att bifallet härtill gifves af fri vilja. Vore det väl önskvärdt, att nu t. ex. genom tre stånds beslut allmogen pålades någon ny tung börda of sådan beskaffenhet?? Öch då man under debatten missförstod eller misstydde detta yttrande, tillade frib. Gripenstedt i sitt andra anförande följande ytterligare förtydligande ord: Jag ber att man behagade påminna sig hvarom fråga var. Jag talade om försvarsverket, om uppoffringar af penningar och blod, om skyldigheten att ställa sina söner i ledet.? Vi tillägga, att skulle man lyckas att i strid mot folkets allmänna meni g, uttryckt af hela bondeståndet och i alla händelser åtminstone af starka minoriteter inom de tre andra stånden, få ifrågavarande principbetänkande nu antaget, så skulle dermed föga vara vunaet, ty om någonsin eu opinionsstorm egt rum i vårt land, skulle det utan tvifvel blifva i sådant fall; mellantideh intill nästa riksdag skulle komma att förete möten i och adresser från alla landets delar mot den förhatliga blodslottningsprineipen och den allmänna stämningen i detta hänseende skulle utan tvifvel komma att utöfva en öfvervägande inflytelse på de nya riksdegsmannavalen och derigenom till följd af det framträdande intresset för denna vigtiga sak göra dem mer ensidiga än önskligt skulle vara och än eljest skulle blifva fallet. Den tanken, att det nu endast är fråga om att opinera om några mer eller mindre abstrakta principer, vederlägges för öfrigt af det kongl. förslagets innehåll och af det sätt, hvarpå detsamma hittills förfäktats, såväl uti det sämm nsatta utskottet som af officiösa pennor inom pressen. Insändaren yttrar ju sjelf i afseende på den föreslagna öfningsiden: ?Genom hvarenda dag, som miaskas väruti förstöres hela planen?. Under sådana örhållanden är det ju bäst att grunderna ich detaljerna bli behandlade på en gång och att man uppskjuter hvarje omdöme om lanen, tills den föreligger fullständigt utrbetad. Påståendet att det skulle kosta oerhördt? tt gifva hela beväringen en nödtorftig öfing är obevisadt och obevisligt. Finnes erklig lust hos vederbörande att göra just len nödtorftiga öfningen allmän, så kunde ätt utvövar beredas dertill att ett visst an