Aftonbladet – 9 april 1866, sida 3

a n E, v r or it RR RBS ET Tr rie FC TE j ders tro, så kommer Birkedal nog ej att UCICS cHibaU I oll Iremmanac lanU, HaRVISA ot till det osynliga ?band mellan konung oc ro 4 ke folk?, som en liten hop medborgare är sys selsatt att Pbefästa?. Måtte deras bemödan den lyckas! om ej för annat, så för de däje liga barnens skull. Det äldsta blend dem, kronprinsen, ä för närvarande stadd på resa, för att ?ut bilda sig till sitt höga kall?. Han gör lycke hvarhelst han kommer, och särskildt är har lejonet för dagen i Paris, der man dock el jest är granntyckt i fråga om lejon. Afver Dagmer utbildar sig till sitt höga kall? at bli sjelfherskarinna öfver alla ryssar. Efter Paullis död är det Sjellands värdige biskop, Martensen, som har den äran att undervisa henne i grekisk-katolska religionen. Enligt hans yttrande har aldrig förr en så kristlig furstefamilj suttit på Danmarks tron, och mot Martensens auktoritet betyder det intet, att svärmarea Birkedal söker visa i Fedrelandet, att det är okristligt att på detta sätt låta en stor och fullvuxen flicka gå okonfirmerad för att vänta på en friare, i hvilkens troslära hon skall konfirmeras — om han kommer. Enligt våra lagar kan konfirmationen uppskjutas — om jag minnes rätt — blott till 19:de året, och då hr Pörensen i allt annat ser och kan: se upp till furstehuset, såsom det der går i spetsen för folket äfven med hänsyn till dygd och goda seder, så vore det beklagligt om oförståndiga rådgifvare skulle förleda vår Pkristliga7 kungafamilj att, för ett godt partis? Iekull, om ock endast i en enda riktning afvika från hvad den allmänna meningen anser för rätt. Det är ej mycket länge sedan affall enligt våra lagar drabbades af strängt straff; och ehuru nu religionsfrihet herskar här i landet, så har dock folkets stora massa bevaIrat ett medvetande om det oriktiga i att öfvergå från den herskande trosbekännelsen till en annan, särdeles om det sker af egennyttiga bevekelsegrunder. Det väckte derför anstöt, när vår kristlige? kung lät sin son Wilhelm omdöpas till Georg och öfvergå till grekisk-katolska religionen, för att kunna bli konung i Grekland. När nu äfven Dagmar, som bär ett för alla danskar så kärt namn, skall omdöpas t. ex. till Olga och öfvergifva sitt folks och sina fästå ensam med sina Ssigter om det för en kristen vederstyggliga i ett sådant förfarande, äfven om Hans Lassen Martensen lägger hela sin auktoritet i vågskålen för att besmycka kungahusets beteende. Pressen, som redan förut hos oss är starkt representerad i numeriskt hänseende, har i dessa dagar ökats med ett nytt veckoblad, ?Figaro?, af roande innebåll. Redaktören, hr Robert Watt, har gjort sig rätt fördelaktigt känd genom åtskilliga, lätta men lifliga reseskildringar. Ett prof: nummer har utkommit, fom ej synes mig rätt lyekadt, men då flere ansedda författare utfäst sig att biträda hr Watt, är det ju möjligt att bladet kan bli bättre än början lofvar. Rigstidenden?, som lärer blifvit satt i gång genom drottningens och de två herrarne Plessens bistånd, var i följd! af bristande afsättning på väg att upphöra den 1 April, men den måtte hafva fått nya subsidier; ty det blef endast ett redaktionsombyte, i det hr Fich, som säkerligen ej är obekant i Stockholm, afiräder. Han säger, att han gör det frivilligt, men det är näppeligen annat än ett talesätt; ty under ett af honom börjadt injurie-mål mot hr Bille ha sådana saker kommit i dagen rörande hans antecedentia, att det blef omöjligt att låta honom qvarstå i spetsen för en offentlig organ, äfven om det endast är ett reaktionärt smutsblad. Hans efterträdare är Jacob Davidsen, sorglig åminnelse! Redaktionen har alltjemt varit olycklig i sina publicistiska försök. Detkommer deraf att den liksom hofvet, hvars sak den gjort till sin, är odansk. Det finnes ingen man med ett godt namn, som viN egna sig åt ett onationelt tidningsskrifveri, och derför har reaktionen alltid fått nöja sig med storheter sådana som Alfred Fich, Jacob Davidsen, Gotlieb BSiesby, Michael Gjörup och dylika. Åter äro underhandlingar å bane med Bismarck om det danska Slesvigs återlemnande. Hvem det egentligen är, som härfrån bedrifver dessa underhandlingar, och hvilka underordnade redskap dervid begagnas, skall jag låta vara osagdt, men det vissa är att intill för helt kort tid sedan underhandlingar varit i full gång. Härunder ha också antydningar fallit om upprättände af ett skandinaviskt rike, och de som sett de ömsesidiga förslagen påstå, alt man reserverat det. skandinaviska. riket åt den Pblomstrande? gläcksburgska fursteslögten, hvars bevarande och befästande alltid ställts förgrunden såsom en hufvudsak, Af detta skulle man vilja sluta, att den gamla firman Heltzen Molizen haft dessa underhandlingar om hand. Tvisten mellan: våra ;venne mäktiga fiender från 1864 hoter att utbryta i krig. För en sådan. eventualitet kall Bismarck i början af underhandlinsarne ha öppnat för oss lysande utsigter, om vi ville ingå en allians med Preussen ller åtminstone hålla oss neutrala. Folets. känsla skulle det såra, om ett förbund lötes med vår bittraste fiende; men då wofvet 1864 ej dolde, att de allierade makernaX ej förde krig mot kungen, utan blott not det nationalliberala partiet, är det ej troligt att kabinettet, som gerna fogar sig fter hofvet, kunde vilja rösta för en allins med Preussen. NORGE. Storthingets militärkomil har föreslagit tt de begärda 1,120,000 rdr till byggnaden f ytterligare ett tornfartyg må beviljas. Tinoriteten i samma komite föreslår att melel må beviljas till byggandet af två tornartyg. Kostnaden för dem, utom artilleri ch inventarinm, beräknas t 11 1,920,000 rdr. BB HE mr fm 4 PN fJO kem IM Fr me DD st MM DR TM DM me 2 PÅ ne Oh FÅ FA b— OM Jo MA FRK NN — Itt af dessa fartyg skulle då byggas på en i 6 d. Förestån aren för A mo lRRs AA UA