Aftonbladet – 9 april 1866, sida 2

örliden tisdag vid 60 års ålder. Den af-l. idne tillhörde under många år hufvudstal:? lens lärarekår och var från 1839 till 1859 ektor i Adolf Fredriks församlings skola värstädes. — K. teatern. lan några dagar vara återställd från sin sjukdom, men lärer icke komma att upträda förrän om fredag, i Hugenotterna, emedan Valentines roll i samma opera om onsdag sommer att spelas af fru Michaeli. — Bröllopet på Ulfåsa. En brefskrifvare från Köpenhamn till norska Morgenbladet berättar att hr F. Hedbergs Bröllopet på Ulfåsa, som brefskrifvaren kallar ?en äkta kassapjes?, redan lemnat en inkomst af 20, rdr rmt, eburu hittills uppförd blott ett halftjog gånger. — Musik. Den i går i Ladugårdslands kyrka gifna matinen utmärkte sig genom ett särdeles rikt och omskiftande program, hvari nästan alla den andliga musikens största heroer voro väl representerade, så att man hade tillfälle till jemförelser mellan Stradellas redan 2:ne sekler gamla sånger, hvilka likväl genom den på samma gång veka, varma och djupa känsla, de uttrycka, tyckas långt närmare vår tid, och Händels sublima klarbet, som förefaller ovidrörd af allt jordiskt; mellan Mozarts strängt helgjutna och fulländade mönsterverk, hvari han tyckes hafva gjort en grundlag för hvarje genre, han pröfvat, och Mendelssohns på vidsträckta studier och djup allmän bildning grundade smak musik, som vill ersätta dessa äldre konstformer med något nytt; slutligen vårt århundrades begge mest lysande maäöstri, Beethoven och Rossini, båda tolkade på ett formelt otillfredsställande sätt, men likväl icke förfelaovde att göra sitt mäktiga och rent motsatta intryck. Allegretton i A-durs-symfonien, utförd för endast blåsinstrumenter, förekommer emellertid nästan som ep profanation af tonkonstens aNråheligaste; då deremot den melodiskt glänsande prakt-. avian ur Stabat Mater — så mången tenors fruktan och ärelystnad — verldsligt prunkande, som den är, gerna må göras af hvilka MI Signe Hebbe lär seinstrumenter som helst, blott de väl spelas och dirigeras. Stradellas erotiska aria sjöngs af mll Ja-, cobson och hans kyrkliga af mll Juringius, hvilka begge föröfrigt begåfvade sångerskor denna gång tycktes hafva bort försigtigare undvika sentimentslitetens blitdskär; hvaremot Mozarts Tuba mirum gick med den fulländning, hvarvid man med afseende på denna herrliga ensemble blifvit van. Fru Michaölis tolkning af Händels Esther-aria är icke heller någon ny bekantskap, och rall Lublin — som skulle ersätta fru Stenhammars nummer i konserten — utmärkte sig likaledes för ett särdeles godt föredrag. En i hög grad angenäm öfverraskning var att hr Behrens, med sin ändtligen återvunna, präktiga röst, i stället för en mindre anslående aria af Schachner utförde Sarastros odödliga sång: F dessa, fridens bygder, hyilken, då den intog alla, säkerligen öäfven lifligt erinrade alla, huru länge man nu, svårförklarligt nog, måst sakna på vår lyriska scen det tjusande konstverk, som denna aria tillhör och pryder. Slutligen må vi icke glömma de tre vackra körer af Abt, Kuntze och Otto Lindblad, som särdeles väl utfördes af få, men skickligt inöfvade skarpskyttar, och bland hvilka de två sistnämnda på ett behagligt sätt afslutade den i allo intressanta äfvensom talrikt besökta musiktillställningen.