Aftonbladet – 7 april 1866, sida 3

dra officerare, hitkommo då, egentligen fö förråderna och tyghuset uti Wisby, hvilke genast med utsatt post dag och natt beva kades. Bland många andra då ditkommen derade unga officerare var ock gardeslöjt nanten M. 5. von Hohenhausen, som exer cerade jägarne i de norra socknarne, oc! som sedan blef landshöfding på Gotland Sjelfva beväringstruppen, helt och hället ai gotländske landtmän mellan 15 och 30 å1 (med värnepligten utsträckt till 50 års ål der), var då redan omkring en sjutusern man och beundrades af alla officerare der tiden — liksom än i dag — för största vil lighet och en aldrig förr sedd lättfattlighe i all slags vapenfärd, för begriplighet dervid och ett gladt lynne, samt för en för. underlig härdighet, eller så att dessa gutar, jemväl efter och mellan vapenöfningarne aldrig tröttnade vid att äfventyra och roa sig med sina gammaldags folklekar, såsom att ?draga hank och krok-finger?, ?ställpa stang?, kasta varpa?, ränna i kämp?, m. m., och isynnerhet med deras så omtyckta bollspel, pärk?, som fordrar en så oerhörd vighet, styrka och ansträngning; men allt detta är just de yppersta föröfningar till vapnens raska handterande — och för dessa beväringskarlar behöfdes minsann icke någon särskild och anbefalld militärgymnastik! Och det förstås, att då lägertukten ej änvu var så sträng i beväringens början, man derjemte, då ett tag på fiolen hördes, ej kunde hålla sig att ta en polska med päikorna? (flickorna), hvilka, för att se på de ovanliga vapenlekarne och de granna Ptoppserarne?, på qvällen infunno sig jemte mor med stickstrumpan i handen och farsgubben med pipsnuggan i mun. Men bara trumman hvirflade eller de krumma jägarhornen af koppar dånade till, stod hvar man genast och qvickt på uppställningslinien, handgreppen och rörelserna gingo allt bättre och under tåget ljöd snart gladt den då ?upplagda? (diktade) beväringsvisan: ?Nu skall vi Gotlands gossar Sta och excera snällt; Och om så skulle hända, 7Så tåga vi i fält. Ack, hurra kammerater: Och var vid lustigt mod: Vi äro Gotlands jägare. För kung och fosterjord.? Och allt gick som en dans när befälet var beskedligt och man bara ej höll för längei med öfningarne i stöten. Men denna gutarnes håg och duglighet för vapnen kom för det första deraf att hasselkäppen ej fick brukas samt derjemte, som sagdt, af deras frän barnsben och så ofta öfvade ungdomsäfventyr och folklekar — af hvilka vi antecknat mer än trehundra —, hvilka friska kroppsöfningar städse muntra sinnet och härda kroppen samt hafva sin stora högtidliga förening och krossa i det ofvan omnämnda allmänna våget? (täflings-spelet); allt en ädel folksed, sum dock under de sednare åren somlgstäds kommit mycket ur bruk genom mångläseriet och ett enfaldigt andligt grubbel. (Forts. )