Aftonbladet – 4 april 1866, sida 3

TT NS PA ran UTTELUERECD UGIE FABFECLOLIEE A dr Sändberg (med hvilka förenade sig doktorerna Björkman och Säve), kyrkoherden Wennerström och dr Moberger, som sökte visa att man byggde sinå förslager på ovissa beräkningar om den Dlifvande trafikens storlek. Men vid besvarandet af frågan om hur stor denna blir, så står man in stereore! Tal. tyckte sig i öfrigt spåra vissa tecken till ett slags mani att kasta pengar i sjön, och anförde till bevis derpå arbetena i Nybroviken och Klara sjö. För bifall till utskottets förslag talade deremot biskop; Sundberg, prof. Selander och dr Gumcelius. Äfven dr Björkman yttrade sig, men ref. lyckades ej appfatta hans slutpåstående. Vid erefter anställd votering afslogs utskottets hemställan med 26 röster mot 18: — Mot detta beslut reserverade sig dr Lindgren, biskop Sundberg och prof. Selander: Bergareståndet. (KL. 411 f. m.) Konstitutionsutskottets memorial n:r 8, tillstyrkande full decharge för statsrådets.samtlige 1edamöter, blef efter en liflig diskussion, i hvilken deltogo hrr Sääf, Witt, Blanche, Ljungberg, Carlen, och för hvilken i imorgon skall redogöras, lagdt till handlingarne. Samma utskotts memorial n:r 9, tillstyrkande bifall till hr W. F. Dal: mans:motion; att konungen icke utan riksdagens samtycke må blifva regerande furste af utländsk stat, blef efter votering antagen till hvilande med 35 ja emot 16 nej. I den diskussion, som härom fördes, yttrade sig först hr Henschen, sägande sig anse tiden nu ej vara lämplig för rikets ständer att upptaga ifrågavarande ärende till afgörande; utan-man borde, i likhet med hvad hr Weern i sin reservation yrkat, låta denna fråga hyila,anseende han den böra upptagas i sammanhang med ifrågasatt revision af riksakten. samma riktning talade hr Stråle. Hr Witt förmenade föreliggande fråga ej ega någon. gemenskap med revision af vriksakten, hvarföre -den således både kunde och borde af rikets ständer nu behandlas. Talaren betviflade visserligen icke att ju könungen, ifall fråga skulle uppstå om hans väljande till regent i utländsk stat, derom skulle först tillfråga rikets ständer; --men :som ingen vet, hvad framtiden bär i sitt sköte, och som det i grundlagen vore prins förbjudet att utan ständernas hörande mottaga regentskapet i annan stat, borde väl äfven samma förbud för konungen finnas uttryckligen stadgadt. Tiden för denna frågas behandlinj ansåg talaren fullt lämplig och yrkade bifall till utskottets hemställan om förändrad lydelse af 12 regeringsformen. , Hr Blanche ansåg deremot frågan ej böra företagas af en representation, som snart kan anses afdankad. För bifall till betänkandet talade hrr Wistrand och Carln, anseende den sistnämnda principen uti ifrågavarande grundlagsförändring vara af regeringen. erkänd, alldemstund K. M;ttillkännaifvit sin afsigt att taga frågan i öfvervägande. r Ridderstad yrkade äfven bifall och ansåg det vara ständernas pligt att nu taga saken i öfvervägande. tatsutskottets utlåtande n:r 59 blef efter en vidlyftig diskussion bifallet efter votering med 28 röster mot 23, som yrkade återremiss. Bondeståndet. (KL. 10 f. m.) Konstitutionsutskottets dechargebetänkande blef i detta plenum föredraget och föranledde en liflig diskussion. Medin, som först erhöll ordet, förklarade att vi hafva enminister; som kanske är den: bästa vi haft, men kunde likväl ej gilla utskottets betänkande. : Det gifves ingen regel utan Nindantag, utlät sig tal., och de undantag som tal. här ville påpeka voro franska handelstraktatens afslutning samt räntans frigifvande. Den förra har icke tillkommit i enlighet med grundlagarne och har dessutom i betydlig grad minskat landets inkomster, den sednare är endast ett steg till kapitalisternas, men icke till jordbrukarnes nytta och gagn. Tal. yrkade derföre att till kontraproposition skulle antagas att betänkandet af ståndet med ogillande blifyer lagdt till handlingarne. I denna åsigt instämde Jan Andersson, Sandstedt, Forsbäck, Johan Johansson, Carl Ifvarsson, Petter Andersson frin Blekinge, Anders Gud mundsson, Johannes Andersson, Andreas Eskilsson, Nils Pettersson och Magnus Bvensson. Carl And. Larsson. Den förste tal. hade erkänt att vi hade en god minister äha hade han utan tvifvel rätt, men han hade derefter klandrat ministören, utan-attkunna: framdraga ett enda faktum; som kunde berättiga till ett sådant klandervotum: I afseende å räntans frigifvande; stod regeringen mellan tvenne eldar; å ena sidan framhöllos vådorna af en fri ränta, dett andra visades: att en fix. räntefot lade band på alt:förelse-och-på penningens cirkulation. Det skulle vara ståndet föga värdigt att nu uttala ett klandervotum, sedan ståndet både enskildt och offentligt erkänt det ingen ministår funnits som gjort landet så stora tjenster, som den nuvarande. Vi se med nöje att ingen af bondeståndets ledamöter deltagit-i de afgifna reservationerna, ty dessa reservationers yttersta grund är icke annat än uttrycken af en liflig hämndkänsla öfver att vissa partiers och korporationers välde nu blifvit stäckt. Tal. yrkade derföre ett odeladt bifall till. betänkandet. Flera ledamöter instämde. V; talmannen Anders Ericksson, Hörnfeldt, Östooh Svensen talade äfven för obetingadt niall. Rydström ansåg det vara nyttigt att regeringen finge lära känna folkets tankar angående åtskilliga af dess mått och steg och detta betänkande Gå fve representanten en osökt anledning att nu ramhålla kommunernas åsigter. — Tal; ansåg i likhet med reservanterna Mörner och Trolle att uti konnngens rådkammare jordbruket icke haft den röst det borde ha åtnjutit isynnerhet vid behandlingen af frågan rörande räntans frigifvande: Då inteckningar ej få belånas till högre än 6 procent, menr bankpapper sderemot --ega större räntefot, blir följden den att inteckningslån -öf. verallt uppsägas och bringa jordbrukaren i förlägenhet. Dä dessutom hvarken tillvaron af verk. samma låneivirättningar för jordbrukets behof varit i någon, väsentlig mån för handen vid den tid, då K. M:ts beslut fattades, eller den penningeströmmens riktning som derigenom -befordrats kunnat i egentlig mening anses komma jordbruket till godo, utan fastmera derifrån afvikit, ansåg tal. att betänkandet borde med ogillande läggas till handlingarne. Jonas Andersson. Den nuvarande penningförlägenheten har intet samband med räntans fris vifvande, ty i hela Europa klagas det öfver penningbrist och ett sådant förhållande måste nödrändigt hafva en vigtig inverkan på vårt eget penningväsende. fordbrukets betryckta ställing är icke heller en följd af tull-lagstiftningen tan af andra förhållanden. Då man nu dertill ett att regeringen räckt folket handen samt vis at att den vill landets bästa i de stora refornerna vore det i högsta grad oklokt af bondeståndet att stöta denna hand tillbaka. Talaren nade helst sett att ingen diskussion egt rum rörande detta on I Mg utan ogillande blifva still handlin; : Eola Jönsson Törsvärade: betänkandet samt upplyste i anledning af Hermel linska anmärkningen itt det visserligen ej kunde-bestridas attföremå. et för denna anmärkning vore ett grundlags. el, men då regeringens åtgöranden i detta ären; j hade annat till mål än att fätta ett af stänerna uppenbarligen begånget misstag, kunde nan väl ej fästa en sådan uppmärksamhet vid jenna obetydliga småsak att ansvar härför skulle yr enlij erin; formen. I afseende å franska handelstrakta: : alaren att i ansvarighetslagen för statsråden fr es intet ansvar för tillstyrkande att K. M:t skall edsätta tullar, men väl för deltaganad. : ir Mo