Aftonbladet – 4 april 1866, sida 3

RIKSDAGEN. DAGENS PLENA. Ridderskapet och Adela. (Kl. 10 f. m.) Efter förutgången protokollsjustering föredrogs först, enligt I ett föregående Dlenund fattadt beslut, konstitutionsutskottets, memorial n:r 8, angående verkställd granskning af statsrådsprotoollen, Memorialet lades till handlingarneefter endiskussion, som varade under hela plenum. Vi skola lenma en utförligare redogöre!se för debatten, men för dagen hinna vi blott uppräkna namnen på de talare som yttrade sig: frih; A. C. Raab, grefve C. G. Mörner, frih. Klinckowström, grefve Henning Hamilton, hr. Lagerhjelm, hb, exc. justitiestatsministern frih. De Geer, hr Åkerman, frih. Sprengtporten, hr Ramsay, frih. vi: Schultsenheim; frih: C. J.. Alströmer, h.. exc. utrikes statsministern grefve. Manderström och hr W. F. Dalman. Ståndet sammanträder åter kl. 6 i afton. Presteståndet. (KL. 10 f. m.) Enligt förut fattadt beslut föredrogs först konstitutionsutskottets memorial n:r 8, angående verkställd granskning af statsrådsprotokollen, hvilket föranledde en temligen vidlyftig diskussion, Doktorerna Säve, Björkman och Sandberg (den sednare skriftligen) förklarade sig dervid mer och mindre instämma i de anmärkningar som af enskilda riksdagsmän blifvit framställda mot såväl franska traktaten som tullfrågans behandling m, m., men funno sig likväl icke befogade att yrka något annat resultat än det, hvartill utskottet kommit. G N Hofpredikanten Wahrenberg instämde i den af hr Ramsay afgifna reservation, anseende att ständerna borde Sivar regeringens sätt att gå till väga, med traktaten uttala sitt ogillande, utan att dock å konungens rådgifvare yrka ansvar enligt grundlagen. . yrkoherden Wennerström fann sig alldeles icke tillfredsställd af utskottets memorial, helst af reservationerna synes att skäl till anmärkningar verkligen funnits, och klandrade utskottet strängt för dess underlåtenhet att icke. anmärka åtskilliga regeringsåtgärder i fräga om Pprecsterlig befordringsrätt, samt fann öfverhufvud i föreliggande memorial ett nytt bevis på att den nuvarande representationen ej bör fortfara. Doktorerna Lindgren och Ljungdahl försvarade utskottets åtgöranden, anmärkande att utskottet icke eger rätt att utförligt motivera sitt underkännande af. anmärkningar vid granskning af statsrådsprotokollen, hvarigenom grundlagens förbud mot dessas offentliggörande skulle öfver: trädas, Lika litet kunde det gå an att yttra missnöje med vissa regeringsåtgärder utan att da ansvar enligt 107 R.. F., allraminst för sådana som blifvit af rikets ständer godkända. Utskottets ledamöter hade för öfrigt drifvit frågan om motiveringen till votering, och dervid stannat i minoriteten, hvarmed man måste: finna sig. Dr Ljungdahl hade visserligen fullt klart för sig att frågan om det linierade papperet ej berodde på ett tryckfel, såsom frih. Gripenstedt Weman men ansåg saken vara alltför obetydlig att derför yrka ansvar på honom, helst. han ingalunda gjort sig känd för att vilja höja tullsatser, utan VD alk upptog till besvarande kyrkoherden Wennerströms yttrande och redogjorde för gån