kigt — fast hon mente egentligen bars Cyntia, som nyss är kommen från Frank. rike — och i detsamma stiger mr Roge: in! Han kom bara på ett litet besök, och jag vill icke säga att vi handgripligen höll honom qvar här, ty han var sä snäll och stannade ändå, men eljest tror jag sanner. ligen vi gjort det.? Så fort Roger utbytt en hjertlig helsning med Molly, bad han att hon skulle presentera honom för Cyntia. Jag vill lära känna henne — er syster, sade-han med-det vackra småleende Molly så väl kände igen sedan den dag hon först såg det, då hon gråtande låg i gräset vid askträdets fot. Cyntia stod ett par steg bakom Molly, då Roger yttrade sin önskan att blifva föreställd för henne. Hon var klädd som vanligt medvårdslöst behag. Molly, som var nättheten och ördningen sjelf, kunde ej begripa huru Cyntins klädningar så oordentli.t hoplagda kunde se så bra ut och falla i sådana vackra veck när hon väl fick dem på sig. Den ljusgredelina bardgeklädning hon i afton bar hade hon nyttjat många gånger förut och den hade sett ut som om den ej kunde pegagnas mera, tills Cyntia tog den på. Då blefvo sjelfva skrynklorna skönhetslinier och vecken blefvo mjuka och smidiga, som hela gestalten. Molly, i sin nystrukna ljusröda nettelduksklädning, såg ej hälften så elegant ut som Cyntia. Denna höjde sina mörka, allvarliga blickar, då Roger föreställdes för henne med ett uttryck af undran och oskuld, som ej alldeles hörde till hennes karakter. Men hon påtog sina magiska tjusningsvapen i afton också — ofrivilligt såsom alltid — ty hon kunde ej låta bli att pröfva sin makt på hvarje främling. Molly hade alltid tyckt att hon skulle hafva rätt till ett längt, or