e me FR JUVE VEU EU JÄSA LIMA MIELLU AMI MEM och under årets sista qvärtal kunde banken icke alltid begagna sig af de verkligt goda papper, som till diskontering erbjödos. Bankens respektive kunder hafva så noggrannt fullgjort sina förbindelser att endast 2:ne lagsökningar måst fullföljas.? I revisionsberättelsen upplyses att dessa 2:ne lagsökningar uppgingo till endast 2300 rdr, hvilket belopp till fullo ingått. Såsom osäkra fordringar har under året endast 7114 Irdr behöft afskrifvas. Vidare inhemtas att ?Bankens diskonto var vid 1865 års början ..... årsrsåsrrrånrrnnkå seine ter 7 procent; sattes den 25 Februari till. 62 den 21 Juni till 6 den 3 Augusti till . den 5 Oktober till . den 16 Oktober till:..... 642 den 12 Februari 1866 till 6 Ya 6 hvilken ännu är gällande.? Af dessa fakta kan man draga några vigtiga slutsatser. Det synes hafva lyckats att genom utlåning göra bankens betydliga lånefonder fruktbärande, utan att behöfva upptaga mer än 2 rader i lagsökningediarium och detta resultat måste i hög grad tillskrifvas det man i möjligaste möåito undvikit ackommodationspapper. Det har jemväl visat sig att räntans frigifvande vållat mindre och färre fluktuationer i diskontosatIserna än man i allmänhet föreställde sig. Detta vitsordas derjemte af de qvartalsvis offentliggjorda uppgifterna angående inoch utlåningsräntan hos samtlige de enskilda bankerna. I England, hvars otroliga kapitalstyrka är obestridd, hafva fluktuationerna i räntefoten under året 1865 varit flere och mera omfattande än i Sverge. Gå vi till inlåningsräntan, så finna vi att Stockholms enskilda banks depositionsränta varit stabil allt sedan den 14 Oktober 1864. De förespeglade vådorna af räntans frigifvande hafva säledes gått upp i rök och med tiden gå nog farhågorna för handelns frigifvande samma väg. Det fria aftalet är nog det säkraste medlet att reglera affärsförhållandena och den industriella verksamheten. Då man hört betänkligheter uttalas i afseende på de många nya bankbolag, som sedan banklagen utkom blifvit stiftade, så förtjenar det bemärkas att Stockholms enskilda banks direktion i denna fråga afgifvit ett yttrande som innebär, att när behofvet af bankinrättningar är fyldt, så lönar det sig ej att inrätta flere nya. Då detta yttrande jemväl innefattar en öfversigt af de nya banker, som under år 1865 börjat sin verksamhet, återgifva vi detsamma: Sedan kort före 1857 års kris Hallands enskilda bank erhållit oktroj och begynt sin verksamhet syntes K. M:t besluten att ej vidare bevilja oktrojer för enskilda banker förrän rikets ständer fattat beslut angående banklagstiftningen, hvilken under mänga riksdagar utgjort fövid 1863 års riksdag rikets ständer antogo en ny banklag och K. M:t fann för godt att år 1864 gilla och stadfästa densamma, så mötte icke viare hinder för beviljande af oktrojer åt bankbolag som önskade grunda sin verksamhet på den nya banklagen. Bankrörelsen kan således numcra sägas vara fri under iakttagande af de bestämmelser, som igenfinnas uti banklagen. I följd deraf hafva icke mindre än åtta nya enskilda banker blifvit oktrojerade och under år 1865 begynt sin verksamhet, nemligen: Sundsvalls enskilda bank. Kristianstads Enskilda banken i Wenersborg. Enskilda industribanken i Norrköping. Skaraborgs läns enskilda bank. Malmö Gefleborgs läns Uplands Den nu vunna friheten, att stifta banker der man anser sig vara i behof af dylika institutioner, underlättar penningcirkulationen och bidrager att utjemna priset på penningkapital på samma sätt som jernvägar och andra goda kommunikationsanstalter utjemna priset på varor i allmänhet. Faran af för många enskilda banker inskränker sig, under förutsättning att banklagens föreskrifter noggrant iakttagas, till att banklottegarne erhålla en föga tillfredsställande afkastning å sitt i dylika företag nedlagda kapital. De begära då ej förnyelse af oktrojen, hvadan antalet banker lämpar sig efter rörelsens verkliga behof. Denna reglering sker bättre och säkrare genom erfarenheten än genom att på godtyckligt sätt utstaka vissa områden för hvarje banks verksamhet. Af de äldre bankerna hafva de flesta sökt och erhållit förlängda oktrojer, så att inom tvenne år blifver 1864 års banklag gällande för samtliga enskilda banker.? I afseende på den vigtiga frågan huru förfaras bör vid öfvergången från den först erhållna oktrojen på 10 är till den nådigst meddelade förlängningen af oktrojen på ytterligare 10 är? förekom: att direktionen, som i betraktande deraf att den första oktrojen tilländalöper den 31 nästinstundande Augusti, ansåg att en extra bolagsstämma dessförinnan borde hållas för att besluta om disposition af reservfonden m. m. I anledning. häraf yttra revisorerna följande: att då direktionen ansett sig icke nu kunna framlägga för bolaget förslag till reservfondens användande och något sådant icke heller annorledes blifvit i vederbörlig ordning väckt; att då, ehuru ingen skiljaktighet egt rum bland närvarande lottegare, då beslutet fattades om förlängning af oktrojen, samt föga sannolikhet torde förefinnas, att någon af de då frånvarande önskar, vid första oktrojens slut den 1 nästkommande September, från bolaget utträda, det likväl måhända kunde vara lämpligt, för att härom vinna visshet, låta sistnämnde dag förflyta, innan frågan angående disposition af reservfonden företages; samt att, då dessutom ganska få delegares närvaro lärer kunna påräknas å en under sommarmånaderna hållen extra bolagsstämma, och rättast torde vara, att, innan bolaget fattar det vigtiga beslutet angående reservfonden, densammas bestämda belopp, jemte bankens tillstånd i alla afseenden vid första oktrojens slut blifvit, på grund af behörigen uppgjordt, revideradt och af bolaget godkändt bokslut, tillförlitligen kändt; finna sig revisorerna böra hemställa, att frågan angående reservfondens användande icke må företagas å extra bolagsstämma, men skall förekomma till afgörande å ordinarie bolagsstämman år 1867.7 Detta blef bolagets beslut och genom detsamma har bolaget, utan att förnärma nåon bolagsmans verkliga eller förmenta rätt att, oaktadt han deltagit i beslutet att begära oktrojens förlängning, före Augusti månads utgång anmäla sig att utträda ur bolaget och för sin lott erhålla ett belopp, motsvarande hans andel i grundfond och reservfond, tydligen ådagalagt dess afsigt vara att bankens affärs-verksamhet skall under den förlängda oktrojen orubbadt fortgå. oo han remål för representationens öfverläggningar. Som — HA