Aftonbladet – 3 april 1866, sida 2

var också allt. Osborne talade alltid om honom på samma sätt; hvarje ord, hvarje röstens skiftning andades kärlek och aktning, ja, till och med beundran för brodren. Och Osborne, som eljest tycktes tagit till sitt valspråk ett förnämt nihil admirari, och som sällan ansträngde sig tillräckligt för att med värma tala om något! ?Ah! ja, Roger!? sade han en dag, och Molly var genast idel uppmärksamhet, ehuru hon ej hört hvad som förut blifvit sagdt. sHan är en ibland tusen — ja sannerligen, en bland tusen! Jag tror ej det finnes hans make i sann godhet och verkliga kunskaer. Molly?, sade Cyntia sedan Osborne hade gått, ?hvad slags menniska är den der Roger Hamley? Man kan ej veta huru mycket man skall tro af hans brors loftal öfver honom — det är det enda ämne hvaraf han verkligen låter hänföra sig. Jag har märkt det en eller två gånger förut. Innan Molly hunnit besinna sig huru hon skulle begynna den begärda beskrifningen, inföll mrs Gibson: Det visar just buru godt hjerta Osborne Hamley har, att han berömmer sin bror så der! Den der hr Roger har fått mycket höga examensbetyg — bevars, det kan nu icke förnekas, men i sällskap är han så tråkig som någon menniska kan vara. En storväxt, tafatt landtjunkare, som ser ut som om han icke visste att två och två är fyra, för allt hvad matematiskt geni han skall vara! Du skulle aldrig kunna tro att han var Osborne Hamleys bror om du såg dem tillsammans. Jag tror att ban icke har nå: zon profil alls.? Hvad tänker du om honom, Molly?? sade Cyntia ihärdigt. (Forts. fölser.)