med största nöje. Och kycklingarne bli billigare med hvarje vecka, och kokerskan sätter EPP dem så nätt och steker dem så väl och fyller dem med sådan god färs. Allting neka slå så väl ut. Och Molly, min söta icka, du vet jag skall ej heller glömma dig. När Roger Hamley, längre fram kommer att stanna någon tid hos sin far, skola vi också bjuda honom på en liten treflig middag.? Molly förstod icke genast meningen af detta tal, men efter ett par ögonblick gick det som ett ljus upp för henne, och :ennes kinder öfverdrogos med en brännande rodnad, så mycket hetare, som Cyntia tydligen roade sig åt hennes förlägenhet. Jag är rädd att Molly är litet otacksam, mamma?, sade Cyntia. Om jag vore i ditt ställe skulle jag ej göra mig besvär med någon middag för hennes skull. Nej, slösa då hellre din godhet på mig.? Molly undrade ofta på Cyntias yttranden till modren och förstod dem icke alltid. Men nu var hon så angelägen att säga något för sin egen räkning, att hon ej brydde sig om att gissa Cyntias mening. Mr Roger Hamley var mycket vänlig mot mig; han var så länge hemma medan jag var på Hamley Hall, och mr Osborne var der blott ett par dagar — det var derföre jag talade så mycket mera om den förre än om den sednare. Om han hade — om jag hade—4 stammade hon utan att! kunna finna det rätta ordet — åh, Cyntia, du borde hjelpa mig att förklara detta, i stället för att skratta åt mig.4 Men Cyntia gaf nu samtalet en annan vändning. Mammas ideal förefaller mig något svagt. Jag vet dock ej om det är kroppens eller