Aftonbladet – 29 mars 1866, sida 2

blifva intagen af honom, än på den okända och hemlighetsfulla mrs Osborne Hamley. Hans sätt emot den veckra, unga flickan, med hvilken han samtalade, antydde visserligea ett varmt intresse och beundran, men det fanns ej spår deri af någon varmare känsla, eller begär att väcka en sådan, åtminstone såvidt som Mollys iakttagelseförmåga sträckte sig. Cyntia var också mycket stilla; hon var det alltid i sällskap med män, och detta utgjorde en icke liten del af hennes milda tjusningskraft. Bland fruntimmer och i hemmet, i hvardagslag, var hon alltid mycket lifligare. Man talade om Frankrike. Mrs Gibson hade, som helt ung tillbringat några år der, och Cyntias sednaste vistande i Boulogne bragte naturligtvis detta ämne å bane. Men derigenom utestängdes Molly från samtalet och utan att få tillfredsställa sin längtan efter säkrare nyheter om Rogers framgång, måste hon slutligen taga afsked af Osborne, gom dervid likväl besiod Cyntia ett nästan längre och vänligare farväl. Så snart han var utom dörren, begynte mzs Gibson sina loftal öfver honom. Ja, jag börjar då riktigt tro att det är någonting uti att härstamma från en gammal slägt! Så artig och behaglig! Så olik den der framfusige mr Preston?, sade hon, med en orolig blick på sin dotter. Cyntia, som väl visste att man väntade ett svar af henne, sade med största köld: Mr Preston vinner icke mycket vid närmare bekantskap. Det var dock en tid, mamma, då vi bada funno honom rätt angenäm.? (Forts. föler.)