Aftonbladet – 29 mars 1866, sida 2

det var mycket hon ville fråga och tala om. Hon försökte att tålmodigt vänta tills mrs Gibson uttömt sitt förråd af intetsägande fraser, och så kom hon med sina blygsamma frågor. Huru mädde squiren? Hade han återtagit sina gamla vanor? Hade hans helsa lidit något afbräck? Och alla dessa små frågor vidrörde hon med så lätt och fin hand, som om hon förbundit ett sår. Hon tvekade litet, innan bon talade om Roger, ty det föll benoe in att Osborne djupt skulle känna skilnaden mellan brodrens bana vid universitetet och sin egen, och att det skulle smärta honcm om man vidrörde detta ämne; men i nästa ögonblick ihågkom hon den varma broderskärlek, som rådde mellan dessa båda, och började just tala om Roger, då Cyntia i detsamma, till följd af ett bud från modren, kom in och satte sig vid arbetsbordet. Hon yttrade knappt ett ord, men Osborne blef genast snärjd i hennes nät. Hen egnade Molly icke längre sin odeuppmärksamhet, gaf henne korta svar, inom en liten stund, utan att Molly ens visste huru det gick till, hade han vändt sig från henne och till Cyotia, med hvilken han sedan oafbrutet samtalade. Molly sag mrs Gibsons förnöjda min; kanske hennes egen ledsnad öfver att ej få höra allt hvad hon önskade om Roger gaf henne skarpare blick än eljest — nog af, hon förstod genast att mrs Gibson gerna skulle se en förbindelse mellan Osborne oeh Cyntia, och att hon ansåg detta sammanträffande som en god början. Ihågkommande den hemlighet, hvari hon så oförvarandes fått del, iakttog Molly Osbornes uppförende med en noggranuhet, som om hon af hans frånvarande hustru fått i uppdrag att bevaka hennes intressen, ehuru hon egentligen tänkte mera på möjligheten af att Cyntia kunde