Aftonbladet – 29 mars 1866, sida 2

hans närvaro tänkte hon litet mera på hvad hon sade och visade sin mor mera aktning. Hennes synbara vördnad för rar Gibson och fver att förijena hans bifall gjorde att bon rättade sig efter honom, och vann sålunda hans ynnest. Hen ansåg henne för en liflig, förståndig flicka, med just lagom verldskännedom för att göra henne till ett mycket godt sällskap för Molly. Hon gjorde för öfrigt nästan samma intryck på alla män. Först kände de sig intagna af hennes personliga behag, och sedan af hennes förtjus sande sätt att vara — det var som om hon velat säga till dem alla: Ni är klok och jag är dåraktig — haf medlidande med mitt förstånd ! Det var en vana hon hade och hon menade ingenting dermed, hon visste knappt deraf, men den var i alla fall högst intagande. Till och med Williams, den samle trädgårdsmästoren, kände inflytsndet leraf; ban sade till sin confidante, Molly: Eh, miss, det var en rar upg fröken det er! Hon kan få en till hvad hon vill. Jag skall lära henne att uppdrifva törnrosor till våren, och jag vågar att hon lär sig snart nog hur det går till, för alli hvad hon säger att hon är dum. Om Molly hade baft det mildaste lynne verlden, så kunde hon dock hafva blifvit vfundsjuk på all den hyllning som egnades Cyntia, men hon tänkte aldrig ett ögonblick Då att jemföra det belopp af beundran eller illgifvenhet som föll dem båda till del. 3lott en gång tyckte hon att Cyntia gjorde ntrång i hennes rätt, Osborne Hamley bade remligen till slut blifvit inbjuden till den refliga lilla middagev, men icke kommit. omellertid ansåg han det nödvändigt att edan aflägga ett besök. Det var första sången Molly återsett någon af familjen lamiey sedan hennes väninnas död, och